Gör inte om mitt misstag

Måndag morgon, igen. Veckorna bara rusar förbi, utanför Ingemannslandet. Här går tiden sakta, sakta. Varje dag är lik den andra. Jag ligger här i min bubbla. Blir piggare, mer vaken. Är med. För varje vecka, ser jag en skillnad. Men fortsatt. Jag ligger här. Numera försöker jag inte ens orka, när den där gnuttan energin finns här. Utan jag ligger kvar. Vila för att läka. Jag har förstått. Accepterat. Jag har lärt mig.

Är tacksam. Enormt  tacksam. Jag har en familj, som låter mig läka. Vila. De önskar inget annat, än att jag blir frisk. Igen. För det krävs vila. I massor. De accepterade före mig. Tidigt.  Tillslut accepterade även jag. Den där acceptansen är så viktigt.

Idag har jag inga krav på mig alls. Inga måsten. Jag ansvarar inte för någon syssla i hemmet. Längre. Tidigare var jag VD för Familjens AB. Och koordinator. Min främsta, huvudsakliga uppgift just nu är vila. Vila för att läka. Inget annat.

Jag är lyckligt lottad. Jag inser det. Finns så många som hamnar här. I Ingenmanslandet. Som inte kan släppa på alla krav. Och måsten. Många är ensamstående. Andra har familjer som inte förstår. Accepterar. Eller av andra orsaker har en någon, som just nu inte kan finns närvarande.

Och de är så starka. Jag beundrar dem. Att mitt i det här kaoset, här i Ingenmanslandet, få ihop vardagen med alla dess krav och måsten. Och barnen. Och fortsatt vara familjens starka nav. Samtidigt som man själv är så utmattad. Så trött. Och går igenom alla nyanser. Och det enda man egentligen orkar och måste göra, är att vila. Vila för att läka. Och acceptera.

Så småningom handlar det även om att få förståelse. Bearbeta. Göra vägval. Göra stora livsstilsförändringar.  Allt. Allt för att orka komma tillbaka, som en ny bättre version. Det nya normala jag:et. Och allt det här gör så många, utan en någon vid sin sida. Ni alla är så starka!

Jag har själv stått vid sidan av, för några år sedan. När en nära anhörig var här.  I Ingenmanslandet. Då trodde jag, att jag förstod, hur hon mådde. Hur det var. I efterhand inser jag, att jag inte förstod någonting. Alls. Det går inte att föreställa sig livet här, om man aldrig har varit här. Om man inte har en egen erfarenhet av resan. Sin egen resa. Utmattningen. Helveteshålet.  Ingenmanslandet. Kampen. Vägen tillbaka.

Har fått så många fina kommentarer. Från underbara människor, som balanserar på den där linan. Gränsen. Några skriver att de gråter när de läser, om min resa. Andra skriver, att de är precis så här de känner. Och till just er vädjar jag, gör KEDS-testet.

KEDS, Karolinska Exhaustion Disorder Scale, har tagits fram av en forskargrupp på Karolinska Institutet. Det är ett självskattningstest som visar ungefär hur ”långt från väggen” man står, hur nära man är att drabbas av utmattningssyndrom. Idag används resultatet av testet som en vägledning inom vården, av arbetsgivare, men även av Försäkringskassan.

Får du 18 poäng eller mer. Dra i handbromsen. Hårt. Sjukskriv dig. Gå till läkaren. Berätta hur du mår. Det finns hjälp att få, redan innan. Men drar du inte i handbromsen, så förstår ingen, och ingen förändring kommer att ske.

Till slut har det gått för längt. Du har trillat över. Du är här. I Ingenmanslandet. Och tro mig. Det finns inget i hela världen, som det är värt att hamna här för. Inget arbete. Ingen karriär. Och inga pengar. Inget.

Själv fick jag 45 poäng. Min varningsklocka har alarmerat länge. Nära har sagt. Påpekat. Men jag har varit så stark. Vägrat inse. Vägrat förstå. Jag var så säker, jag hade koll på läget. Jag trodde att jag var oövervinnlig. Att jag klarade allt. Så fel jag hade. Jag förstår det nu. Idag. Gör inte om mitt misstag. Någonsin.

Annonser

28 thoughts on “Gör inte om mitt misstag

  1. Ami 2015-11-30 / 10:38 f m

    Man kan nog inte föreställa sig hur det känns att må så dåligt om man inte varit där själv….Och jag tror det är många som väljer att blunda för ”varningssignalerna” …
    Skönt att du kan skriva om hur du känner dig. Det hjälper säkert många som är i din situation 🙂
    Stor kram

    Gilla

  2. Geddfish 2015-11-30 / 11:22 f m

    Man kan aldrig helt förstå någon annan. Man måste uppleva, för att förstå. Måste gå i mina skor.
    Vad bra du skriver och beskriver din situation!
    Jag har aldrig gått i väggen, men har upplevt så mycket som ingen människa trodde eller kunde förstå.
    Varm kram och jag önskar dig en fin måndag ❤

    Liked by 1 person

    • Anna 2015-12-01 / 10:43 f m

      Vi alla har våra resor, och vi är starkare än vad vi själva tror❤️❤️❤️

      Gilla

  3. Znogge 2015-11-30 / 12:22 e m

    Många gånger tror man sig förstå men den bistra sanningen är att man måste uppleva själv. Men alla erfarenheter är verkligen inte av godo utan tvärtom. Det man hoppas är ändå att det till slut kommer en positiv förändring ut av det hela även om vägen dit är gräslig.

    Kram

    Gilla

    • Anna 2015-12-01 / 10:39 f m

      Tyvärr är det nog så 😢 Resan är hemsk, men bara man själv accepterar och viljan finns, så tror jag att utkomsten är och blir positiv. Kram❤️❤️❤️

      Gilla

  4. wiolettan 2015-11-30 / 4:51 e m

    Jag har haft många i min närhet, f.d arbetskamrater som har ”gått in i väggen”, så jag borde veta mycket om just detta. Men, tyvärr, det går inte att sätta sig in i en annan människas situation hur man än försöker, det går inte fullt ut.
    Men, vi kan försöka och vi kan finnas där för varandra, att finnas till hands då någon behöver en, är mycket viktigt.

    Du är bra på att sätta ord på känslorna, sätta ord på hur det är att vara i din bubbla.

    Fint att du har dina nära och kära som förstår.
    Varm kram!

    Gilla

    • Anna 2015-12-01 / 10:34 f m

      Kram ❤️❤️❤️

      Gilla

  5. AllaMinaDagar 2015-11-30 / 7:03 e m

    Japp, gjort testet. Hamnade precis på gränsen, jag tror faktiskt jag hade fått högre poäng för ett tag sedan men jag har ju börjat bromsa lite så kanske, kanske jag är på väg åt rätt håll INNAN det är för sent?

    Gilla

    • Anna 2015-12-01 / 10:33 f m

      Dra i handbromsen hårdare. Tvärnita. Annars är du tillbaka snart i gamla hjulspår, och inte själv märker när du trillar över. Hit. Var rädd om dig❤️❤️❤️

      Liked by 1 person

      • AllaMinaDagar 2015-12-01 / 7:31 e m

        Tack, jag försöker vara rädd om mig. Mitt jobb är ju lite sådant som svänger rätt rejält så jag har lugna perioder också. Sen har jag INTE gjort som du, jag har läst lite i din blogg, utan jag är hyfsat ledig när jag kommer hem. Sonen är utflugen och gubben är ”husfar” som vi kallar honom 🙂 Soffan är min 😉

        Gilla

      • AllaMinaDagar 2015-12-01 / 7:34 e m

        Jag menade inte att jag inte gjort som du tidigare (i min förra kommentar) utan att jag SLUTAT med det nuförtiden 😉 Jag var nog betydligt värre ute tidigare å andra sidan har jag ett mer krävande (och stimulerande) jobb nu så det är nog tur att soffan är min 😉

        Liked by 1 person

      • Anna 2015-12-01 / 7:37 e m

        Låter klokt! Var rädd om dig! Du är värd så mycket mer, än att hamnar här!❤️

        Liked by 1 person

      • AllaMinaDagar 2015-12-01 / 7:45 e m

        Tack! I och med att gubben haft sitt helsike och varit ner och vänt så är jag kanske möjligen lite mer uppmärksam (och han också så jag får allt en och annan ”uppläxning” (läs kommentar och inget annat) när han tycker jag tar i för mycket 🙂 )

        Liked by 1 person

  6. Gröngöling2 2015-11-30 / 10:32 e m

    Jag tror det är precis så som du beskriver, att acceptansen är det viktigaste, att du (och vi andra) som är sjuk accepterar hur läget är. Och om de runtom en kan acceptera det så hjälper det mycket. Om de och man själv får kunskap om vad det är som händer.
    Önskar förstås att jag själv hade fått den kunskapen från början, men det går att ta till sig det ”i efterhand” också och börja läka mera. Det är hoppfullt och fint att läsa om att du känner att det hjälper att vila till hundra procent, att alltid prioritera vila och läka framför att prestera.
    Ibland tror jag inte ens själv på sjukdomen, att den finns, och då måste jag påminna mig själv om att jag har den, att det är något att ta på allvar och att det inte hjälper att ”pressa sig” och ta till sig hurtiga kommentarer om att träna och vara aktiv som finns överallt i samhället. Den egna orken måste vägas in.
    Det blev lite långt det här. Tack för fin beskrivning av hur du har det, ville jag skriva!
    Kram ❤

    Gilla

    • Anna 2015-12-01 / 10:31 f m

      Så många kloka ord! Det är nog så att den största boven i dramat, är vi själva. Vi blundar och har svårt att acceptera. Ta till oss fakta. Sanningen. Men det är aldrig försent. Kram ❤️❤️❤️

      Gilla

  7. Millans Värld 2015-12-01 / 7:50 f m

    Jag tror inte att man själv kan avgöra när man är på gränsen till att djupdyka ini Ingemanslandet.
    Tror mer att omgivningen ser och påpekar och man själv har svårt att ta till sig det.
    När man börjar bli så sjuk ser man inte sig själv, det tar ett tag.
    Det är skönt att läsa att din familj ställer upp så du kan läka och vila och att du verkar ha bra läkare och samtalskontakt.
    Varm Kram

    Gilla

    • Anna 2015-12-01 / 10:26 f m

      Visst är det så, innerst inne så kanske man ser och förstår, men man väljer nog oftast att blunda, tyvärr.

      Bästa teamet, hamnade inte rätt från början, men efter byte blev det riktigt bra.

      Kram❤️

      Gilla

  8. åsa i åsele 2015-12-01 / 8:31 f m

    Gjorde testen och fick som väntat höga poäng.

    Var rädd om Dig, kram

    Gilla

  9. Suss 2015-12-01 / 9:14 f m

    Jag själv har blundat lite länge, ”varför skulle jag gå till läkaren, vem skulle lyssna på mig”….

    Gjorde testet och fick 30p (!!!!) Nu fick jag en jätteklump i magen :-O

    Gilla

    • Anna 2015-12-01 / 10:17 f m

      Finaste bästa Suss! Sjukskriv dig nu, klart de kommer att lyssna. Vi arbetar ju inom samma bransch, och det är ett hektiskt tempo, jämt. Dessutom är vi kvinnor, som hela tiden måste överprestera för att visa att vi kan, inom en så mansdominerad bransch. Du har din man, dina söner. Ni var så kloka som lämnade huset, för en lägenhet i stan. Och nu är det tid för dig, att ge dig själv chansen att stanna upp. Andas. ❤️ Och gör det NU, innan du trillar över. För sen är du här. Och hit vill du aldrig någonsin komma. Du vet ju hur jag i alla år reloadar en helg då och då. Inser att de senaste åren började det bli mer och mer. Vi rymde iväg var och varannan helg till fjällen. För skidåkning som vi älskar. Men inser nu, för att hinna andas.

      I efterhand inser jag att jag borde sjukskrivit mig för minst 1,5 år sedan. Kanske mer? Istället hamnade jag här. Så snälla fina du, ta tag i det här nu. För din skull. För sönerna. Och för din man. Du är värd att få må bra, det finns bara ett exemplar av dig. Och just henne måste du vara extra rädd om❤️❤️❤️

      Gilla

      • Suss 2015-12-01 / 1:41 e m

        Ush, nu sitter jag på toa och gråthulkar! Tack för dina fina ord. Det är dock inte så lätt att bara gå iväg och sjukskriva sig….eller så är det just det det är? Mig veterligen är en sjukskrivning inte något en läkare bara skriver ut…..tror jag.

        Jag ska ju dessutom på semester i tre veckor, åker på lucia, så då får jag ligga på rygg och göra-ingenting-i-hela-tre-veckor.

        Jag tar åt mig av dina ord….och….kanske….snart….skabara…
        Kramar i massor!

        Gilla

      • Anna 2015-12-01 / 1:45 e m

        Vet du gumman, säg till läkaren att du fick 30 poäng på KEDS-testet, det räcker. Sen kommer resten av sig själv…. jag skulle också bara, kommer du ihåg? Och idag är jag här… tog ju ut extra lång semester i somras, bara för att vila upp mig. Hur mycket hjälpte det?! Hann vara 4 veckor på kontoret, innan rullgardinen drogs ner. Så finaste du, sjukskriv dig nu! Och åk fortsatt på din semester. Tänker på dig! Kram!!

        Gilla

  10. ibod11 2015-12-01 / 9:20 e m

    Mitt i ditt eget helvete tycker du ändå att du på sätt och vis är ”lyckligt lottad”. Det säger en hel del om dig själv och mycket om din inställning. Du har förmågan att se ljuspunkter och det kommer att hjälpa dig mycket.
    Har du någon gång orkat fundera på att, när du mår bättre, ge ut dina blogginlägg i bokform? Du får så mycket uppskattning av personer i samma sits som du så det du skriver måste vara väldigt klokt och värt att sprida ännu mer.

    Liked by 1 person

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s