Mina små kreativa projekt

Sakta, sakta går det framåt här hemma. Under förra helgen skruvade någon upp de fina stringhyllorna. Som jag har längtat efter dem. Sedan dess har det varit en pågående projekt – fylla hyllorna. För mig. Jag lät lusten styra, varje dag hände något. Härligt när man låter kreativitet få växa fram, sakta. Och igår kväll, kände jag mig nöjd. 

Jag mår så bra av att leva så här, i nu:et. Påbörjar saker,  när jag känner för det. Och lämnar ofta mitt i, när det känns bra. Och fortsätter nästa gång, lusten faller på. Och många pågående projekt har vi nu här hemma. Det bästa är, att de inte ens framkallar ett stresspåslag. 

Tvärtom, mina små kreativa pågående projekt, skapar lust. Och ger mig glädje. Tacksam för att jag tillät mig själv, att leva för dagen, och efter lusten. Njuta av nu:et. Här och nu. Glad Valborg💐

Annonser

Lätt att vara efterklok

Har dammsugit, för första gången på ett par år. En mäktig känsla. Som jag har saknat det. Så rogivande det är, att dammsuga. Och att städa. 

Jag har alltid älskat att städa, rensa och organisera. Men precis som med alla andra saker, som jag älskade, så slutade jag. Jag köpte mig fri. Från städningen, i det här fallet. För att få mer tid över, för familjen. Trodde jag då. 

Så fel jag hade. För varje sak jag prioriterade bort, så blev mina arbetsdagar längre. Och längre. Först städningen. Sedan fotograferandet. Trädgården. Och att baka. Inser nu, hur galet jag har tänkt, de senaste åren. Lätt att vara efterklok. Men är samtidigt tacksam, för att ha återupptäckt glädjen med att dammsuga. Stort.

Öronproppsjukan

Bor ju i mina älskade öronproppar. Nästintill dygnet runt. Senaste veckan har det börjat göra lite ont. Och efter lite SMS råd med en vän, som även är läkare. Konstaterade jag häromdagen, att jag nog behöver kolla upp det. Särskilt inför den kommande resan.

Och klokt var det. Särskilt ena örat var riktigt irriterat. Och torrt. Extern otit. Öronproppsjukan. Men lite droppar i öronen, 4-5 dagar, så läker infektionen ut. Hoppas vi.

När jag ändå var ute, passade jag på att hämta några paket. En ny sommarkläningar och lite produkter, som ska med till Mallorca. Köpte häromdagen nya örhängen, som finaste grannen C designat. Har sedan tidigare halsbandet och armbandet, i samma serie. Måste hitta dem innan resan. Och de där ringarna, som jag köpte för bara någon månad sedan. Undra om man alltid kommer att vara så här virrig?!

Ingenting är längre, där det brukar. Kan hitta fjärrkontrollen i kylskåpet. Häromveckan hittade jag mina fina lotus örhängen, i någons kalsonglåda. Dotters kläder, hängs in i makens eller min garderob. Mina hamnar ofta, i hennes. Mjölpåsen, brukar hamna i tallrikslådan. Och sockret bland stekpannorna. Ett konstant härligt kaos. Gillar det. Så totalt olikt mitt gamla jag. Hon var en liten halvgalen perfektionist. Och det draget behöver inte komma tillbaka.

Man mår bra av lite kaos. Passar bra in i mitt, leva i nu:et tänk. Tar varje dag som den kommer. Allt ordnar sig. Det får ta lite tid bara. Och tid har vi ju gott om, här i Ingemannslandet.

Nu ska jag njuta av den goda bakelsen. Här i sängen.  Och bara vara. För det är precis det, som jag har lust med. Idag. Vila hela dagen. Och ikväll kanske följa med liten till fotbollsträningen. Perfekt dag.

Viktigt att fokusera på det positiva

Senaste veckorna, har jag upplevt att just denna vecka, har varit den bästa. Så här långt, här i Ingemannslandet. Och så är det. Älskar känslan av att kunna greppa om mitt tillfrisknande. Kan riktigt känna skillnaden. Dag för dag. Underbart. Nyckeln är helt klart acceptansen. Och att jag har accepterat mig, för den jag är. Jag behöver inte prestera. Utan jag duger, precis som jag är. Skön känsla.

Jag tar mina promenader varje dag. Nästintill. Måndagar brukar vara ett undantag. Men utöver den lite mindre, energifyllda dagen. Så går jag. I ur och skur. Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Den klyschan stämmer.

För varje dag, orkar jag gå lite längre. Och takten ökar. Inte markant, men den ökar. Och idag, nådde jag milen. Gick närmare bestämt 10,12 km. Stort! Tidigare, innan jag blev sjuk. Innan jag slutade prioritera mig själv, gick jag en mil om dagen. Utan problem. Dock var det då, i power walk tempo. Där är jag inte. Känner samtidigt att det inte, är det väsentliga. Alls. Det tempot kommer tids nog. Jag har inte bråttom. Tiden är det enda jag har gått om. För stunden.  Jag tar dagen som den kommer. Följer lusten. Och idag fanns den. Men kanske finns den inte imorgon?! Och då är det så. Helt okej. Jag lyssnar och följer, kroppens signaler. Viktigt.

Utöver mina promenader, händer inte mycket alls. Jag sover gott. Ibland somnar jag även utan min kära sömntablett. Men vaknar tidigt. Galet tidigt. Får ta den då, istället för att kunna somna om. Tyvärr missar jag mornarna. De där så viktiga stunderna. Har börjat vakna närmare 09:30. Men jag gör min frukostbricka. Själv. Som även innehåller mellanmål. Kryper ner i sängen. Äter. Ser på någon serie, eller läser. Framåt 11:30 går jag ner och värmer min lunch. I mikron. Äter den i sängen. Tar en dusch. Vilar, minst 45 minuter. Efteråt. Och så tar jag min promenad. Och efter den är det vila som gäller. Alltid. Och så kommer eftermiddagen och kvällen. Familjen kommer hem. Har ork för att delta. Njuter av varje sekund. Eller som idag, då jag inkluderade liten, i en del av promenaden.

Tog först svängen runt den lilla magiska sjön. Underbart. Hade sällskap av en fin vän. Sedan fortsatte jag mot litens skola, för en tur på stan med henne. Vår lilla stjärna växer så det knakar. Nya sneakers, likväl som nya inomhusskor, behövdes. Och några byxor. Vad händer?! Helt plötsligt har hon hål i sina, var och varannan dag? Aktiva barn, glada barn. Tänker jag.

Vi passade på att fika. Unnade oss. Mamma-dotter-tid. Viktigt. Som jag älskar henne. Vår lilla stjärna. Njuter av varje minut. Numera njuter jag lite extra. Och verkligen tar mig tiden. Hör hennes ord. Ser varje nyans. Stort.

Men nu god natt. Klockan har precis passerat 19:00. Men det är okej. Kommer somna, åter, utan min sömntablett. Skönt. Får en mer kvalitativ sömn. Men sen får jag ta den, vaknar kring 04:00. Men det är okej. Faktiskt. Jag har lärt mig att somna. Igen. På egen hand. Det är stort.  Viktigt att fokusera på det positiva. God natt.