Underbara lilla hormonet

På väg hem från restaurangen igår, passade vi på att ta fotmassage. Hela familjen. 15 minuters avkoppling. Ett bra sätt att komma ner i varv på.  Fotmassagen avslutades med 5 minuters ryggmassage. Hon var så hårdhänt. På ryggen. Och axlarna. Fick riktigt ont. Fick flera gånger säga ifrån. Be henne om att inte vara så hårdhänt. Fotmassagen var underbar. Njöt. Till fullo. Ryggmassagen var en smärtsam pina. Och idag har jag en sämre mellandag.

Och alldeles nyss insåg vi varför. Min kropp är inte redo för massage ännu. Min kropp är fortsatt så utmattad. Energilös. Bästa kuratorn B har ju berättat. Det är ju därför det är bestämt att jag ska börja med taktilmassage. Veckan efter hemkomst.

Taktilmassage aktiverar kroppens oxytocinsystem. Det där underbara lilla hormonet som är adrenalinets motsats. Oxytocinet är lugnande. Och rogivande. Vi känner oss lyckligare. Ett viktigt litet hormon, på min resa. 

Under fotmassagen, som var mild. Mer smekande. Aktiverades systemet. Jag mådde bra. Var lugn. Och lycklig. Under de korta 5 minuterna som jag fick ryggmassage, protesterade min kropp. Hårt. Och den lilla gnutta energi jag hade. Försvann. Förbrukades. Lätt att vara efterklok. Igen.

Klockan är strax redan 16:00. Här i Thailand. Råder ett febrilt kaos. Här på resorten. Inför kvällens spektakel. För ett spektakel kommer det att bli. Någon har följt förberedelserna. Under dagen. Och jag har hört. Kommer att bli ljudnivåer utan dess like. Och blinkande lampor. Och musik. Och förmodligen ett helt magnifikt fyrverkeri. Fasar redan.

Just nu pågår genrep. På scenen. Inte ens öronpropparna hjälper. Musiken, skränet går igenom. Och då ligger jag på rummet. Med stängda dörrar. Och fördragna gardiner. 

Vi rymmer ifrån eländet nu. Ner till stranden. Köper en luftmadrass. Och ett parasoll. Så myser vi eftermiddagen och kvällen. Där. Kör takeaway på stranden. Fångar solnedgången. Summerar det gångna året. Sen återvänder vi. Jag deltar under själva middagen. Men rymmer fältet efter den. Kryper ner i sängen. Med bästa ljudboken. Kanske lyxar till det med en påse färsk uppskuren mango. Och bubbelvatten. Bästa nyårsfirandet för mig. I år. Gott Nytt År!

Ögonen blöder

Vilka härliga vågor vi fick njuta av idag. Och vilken strand. Rena drömmen. Men så varmt. Solen riktigt stekte. Och inga solstolar på stranden. Och inga parasoll lediga. Så hela familjen valde att åka hem, med mig. Två timmar räckte. Vi var nöjda.

  
Sen vilade vi. Tillsammans. Ett par timmar. På rummet. Skönt. Vi beställde mellanmål. Myste. Lyssnade på ljudbok. Tillsammans. 

Kring 16:00 simmade familjen iväg. Bus och bad hägrade. Här på resorten. Jag valde att ligga kvar. Vila för att läka. Strandturen räckte. För mig. 

Kvällens middag intogs på en svensk restaurang. Lagom småtråkigt. Men vår lilla stjärna var helnöjd. Svenska pannkakor är aldrig fel. För henne.

Imorgon checkar vi in på Re Ka Ta. Bästa beach club:en. Grym service. Och bästa läget. Sköna solstolar. Och de skönaste solsängarna. Och parasoll. I massor. Som en extra bonus, så är även maten superb. Förstaklassig. 

Vi åker dit efter min startsträcka. Det vill säga, kring lunch. Sen stannar vi där till kvällen. Jag försöker ta min vila där. På plats. Vi har bokat lite mer avskilda platser. Borde funka med öronproppar. Om inte, så tar jag bara en tuk-tuk hem. Till hotellet. Inte svårare än så.

På kvällen har vi en galamiddag på resorten. Misstänker att jag inte orkar närvara hela. Men det är okej. Missar jag det thailändska tolvslaget, är det inte hela världen. Hinner garanterat med att skåla in det svenska tolvslaget, med ett glas bubbelvatten. Men nu natt, igen. Klockan är närmare 22:30. Ögonen blöder av trötthet. Som jag ser fram emot år 2016.