Äkta fredagskänslan

Idag har den där äkta fredagskänslan, infunnit sig. Underbart. På alla plan. Fredagstacosen är precis intagen. Nu softar vi. Njuter.

Den här sista veckan här hemma, blev inte som planerat. Efter en helt sagolik helg, förra veckan. Med bröllop och egentid med någon, hälsade Herr Förkylning på. Rejält. Har legat utslagen mer eller mindre hela veckan.

Ännu har han inte släppt sitt grep om mig. Men nu har febern släppt. Skönt. Räknar med att jag piggnar till under helgen.

På måndag väntar kontorslivet igen. Längtar. Är så redo. Samtidigt finns en spännande form av oro. Och funderingar. Visst är jag redo?! Bästa kurator B, intygar. Hon är inte ens orolig. Utan trygg. Jag har verktygen. Allt funkar så bra privat. Nu ska jag bara lära mitt nya jag, den professionella biten.

Jag ska lära mig att hantera mitt professionella liv, lika bra som jag numera hanterar mitt privat. Jag kommer att fixa det, tillslut. Förmodligen tar det längre tid, än vår plan. Är förberedd på det. Men det gör inget. Så även min chef. Bättre jag kommer tillbaka sakta, än faller tillbaka. För den där returbiljetten finns inte, för mig. 

Arbetar jag fortsatt 25% till jul, ser jag det som ett succés. Arbetar jag 50% till jul ser jag det som en bonus. Men faller jag tillbaka. Nästan så att ord saknas. Men ja, då misslyckades jag. Den där så fruktade returbiljetten behövde användas. Önska mig lycka till. Eller nej, gör inte det. Jag behöver bara en lyckospark❤️

Den där vikten

Jag har nämnt om min ökande vikt, några gånger. Men har hittills valt att inte fokusera på det. Mina + kilon har fått ha sitt eget liv. Och de har frodats bra. Jag har istället valt att fokusera på mitt läkande.

Sedan jag blev sjukskriven har vågen gått upp 11 kg. Sedan jag faktiskt blev sjuk, men ändå fortsatte att arbeta, dvs de två åren innan den där kraschen, rakt in i bergväggen, gick jag upp 10 kg. Nu ska de bort. På ett sunt sätt.

I måndags registrerade jag mig, hos Viktväktarna. Och jag är taggad. Ikväll var jag på mitt första fysiska möte. Så peppande! Tror på idén! Lagom till jul, eller strax därefter är jag i hamn. Och det är inget tvingande. Alls. Utan jag är redo. Mår numera så bra, att jag faktiskt har möjligheten att fokusera på annat, än att vila för att läka. Tacksam. Lycklig. 

Frågetecknen är många

Vårt fjälläventyr är slut, för denna gång. Blandade känslor. Det normala är förmodligen, att man tycker det är skönt. Finally är man hemma igen, efter sju veckor på vift.

Den känslan infann sig inte. Alls. Tårarna rann längs kinderna, när vi började vår resa hem, till staden mellan bergen. Var inte alls redo. Det som jag tidigare har kännetecknat som hemma, är inte hemma längre.

Kanske anpassar jag mig?! Förmodligen. Men vill jag det?! Såklart längtar jag som aldrig förr, att få börja arbeta. Igen. Längtan har aldrig tidigare varit så stor. Men på vägen här i Ingemannslandet, hände så mycket. Min längtan, blev en annan. Jag förändrades. Det som jag då tyckte och prioriterade, är numera så oviktigt. Måste fundera. Vill inte in i ekorrhjulet igen. Jag vill ha livskvalité, rakt igenom. Kan jag få det här, i staden mellan bergen?! Frågetecknen är många. Men jag ler. Tror att jag numera är så klok, att jag väljer rätt väg. Även fast jag måste offra. Hoppas jag.

Nyfiken

Är ju medveten om att bästa kurator B kommer att göra KEDS-testet, vid vårt nästa möte. 5 dagar efter flytten tillbaka hem, till staden mellan bergen.

Nyfiken som jag är, gjorde jag ett test precis. Ville se hur vår månad här i fjällen har påverkat, mitt mående. Vid första tillfället, dvs oktober 2015 fick jag 45 poäng. I slutet av maj i år, fick jag 36 poäng. Och idag… tada… 16 poäng!

Men jag är medveten, testresultatet baseras på de senaste två veckornas mående. Men ändå. Stort. Känner ett stort hopp.

Men som jag tidigare har skrivit. Det är nu den tuffaste resan har börjat. Att stanna kvar. Här och nu. Tänker att vår tid som är kvar här i fjällen, är en smekmånadsfas. Vardagen hemma, blir prövningen. Men jag är inställd på att lyckas. Mitt mantra vila för att läka, får bytas mot vila för contemplation. Återhämtning. Och mina konsekvensanalyser måste sitta som inpräntat i ryggmärgen. Tacksam. Och lycklig.