Bara man tillåter sig ❤️

För varje dag som går mår jag bara bättre och bättre. Mellan varven känner jag mig inte ens sjuk. Längre. Känner mig normal. Samtidigt vet jag, fortsatt är sträckan lång till enkelbiljetten. Men efter att i så många månader ha fått kämpa för överlevnad. Varje dag. Så är det skönt, att äntligen få möjligheten att känna, att jag faktiskt har energi för ett vanligt liv.

Häromkvällen storstädade jag köket. Inte för att jag måste. Utan för att lusten fanns. Och för att jag faktiskt KAN. Den lyckokänslan var och är enorm. Obeskrivbar.

Fortsatt tar jag varje dag som den kommer. Känner jag mig trött på morgonen, ligger jag kvar. Tar sovmorgon. Utan dåligt samvete. Andra mornar tar jag min power walk redan 09:00. För ja, nu är det tempo i mina promenader. Pulsen höjs rejält, och svetten lackar. Skön känsla.

Numera passerar jag milen, så gott som dagligen. Lusten efter att börja intervalla finns här. Och jag har klartecken. Träningsförbudet hävdes, i samma sväng som kroppen var klar med avgiftningen. Från stressen.

Bästa kurator B, har sagt att jag även i det här fallet, ska följa lusten. Samtidigt vill jag låta kroppen få chansen, att vakna till liv. Låta musklerna sakta åter få styrka. Låta konditionen växa. Flåset.

Och ungefär där är jag nu. Veckan på Mallorca gjorde sitt till. Under veckan där, gick vi totalt 12 mil. Med tempo. Så även i uppförsbackarna.

Tror att motion och träningen, kommer att vara av stor betydelse framöver, för min fortsatta tillfrisknad. För min resa mot den där enkelbiljetten. I kombination med samtal med bästa kurator B. Och vila.

Min vila har fortsatt stor prioritet. Varje dag. Jag lever efter Skalmans mat & sovklocka. Äter regelbundet, aktiverar mig, men ser samtidigt till att låta kroppen vila. Den där så viktiga kontemplationen. Återhämtningen.

Utöver att jag nu definitivt har mer energi och ork, tar större del av sysslorna här hemma. Så har min ljukändlighet minskat. Avsevärt. Ända sedan jag upptäckte öronpropparnas magiska värld i november/december (?), har de varit min ständiga följeslagare. Mer eller mindre dygnet runt.

Det behovet har ändrats efter Mallorca. Avsevärt. Till och med så att min bästa någon har reagerat. Fortsatt är de delaktiga i mitt liv. Men aldrig här hemma, förutom när jag sover. Kanske har det att göra med, att jag inte har känt av hjärndimman, på två-tre veckor?!

Som ni vet har jag valt att fokusera på allt positivt. Jag mår bättre av det. En bra egenskap. Men allt är inte åter guld och gröna skogar.

Har fortsatt stora problem med att följa skriftliga instruktioner. Viktiga mail/brev som ber mig utföra något, återkoppla, eller som att följa ett recept. I de lägena fungerar inte hjärnan alls. Jag läser, men förstår inte. Får inte ihop det.

Men däremot kan jag numera exempelvis laga en hel middag, på fri hand. Men klarar inte av att följa och laga mat, efter vår matkasses recept.

Och så sömnen. Det ständiga dilemmat. Somnar gott på min Imovane. Och vid flera tillfällen senaste tiden, har jag till och med somnat utan den. Men så vaknar jag mitt i natten. Kroppen vägrar att somna om. Får ta en Imovane, i många fall en till. Vissa nätter då jag somnar tidigt, innan 19:30, har jag behövt att ta upp till tre tabletter. Inte bra. Någonstans.

Har ingen som helst önskan av att känna ett beroende, till en insomningstablett. Samtidigt är sömnen så viktig. Lite A och O. För sedan jag ”gav med mig”, och accepterade faktumet, behöver mer hjälp, för att få sova. Har mitt tillfrisknande blivit så mycket bättre. Galet mycket bättre. På dessa två månader, har livet ändrat sig radikalt.

Tänk för två månader sedan orkade jag att gå 3,2 km i snigeltempo. Idag går jag en mil, på samma tid. Tack vare det underbara Imovanet. Samtidigt vill jag inte bli en slav under den. Vill helst bara bryta pronto.

Idag fick jag äntligen mitt tyngdtäcke. Som jag har längtat. I mitt landstinge är det klassat som ett hjälpmedel. Man får det utprovat hos arbetsterapeuten. För mig passade det som kallas kedjetäcke bäst. Den har en vikt på 8 kg. Finns olika viktklasser, både lättare och tyngre.

Låg under den 20 minuter efter lunch. Idag. Redan efter ett par minuter, kände jag av sömnens nyanser. Strax efteråt, somnade jag gott. Underbart! Var bästa eftermiddags sömnen på länge.

Man ska vänja kroppen första veckan. Korta stunder, innan man tar en nattsömn med den. Men känner hopp redan nu. Om jag efter 20 minuter under den, kan sova gott två timmar. Vilken effekt borde den då inte ge på en hel natt?! Uppdaterar er om några veckar, då jag vet.

Enligt flera studier har den bra effekt, på oss med sömnstörningar under utmattningssyndrom/utmattningsdepression. Av den anledningen är den även klassad som ett hjälpmedel, dvs kostar inget. Iallafall här där jag bor, i staden mellan bergen.

Blev ett långt inlägg. Första inlägget på en vecka (?). Men så kommer det nog se ut här inne framöver. Behovet finns inte, av att skriva av mig. Kanske mår jag för bra?! Eller kanske är det så att jag har valt att fokusera på livet utan för nätet?! För någonstans är det nog så, att livet här och nu är bäst. Bara man tillåter sig det ❤️