Varnande finger

Hade tid hos bästa kurator B idag. Hon bekräftade, det jag själv upplever. Sedan några veckor tillbaka. Jag sprudlar av energi. Det lyser om mig. Hyn och håret har en annan lyster. Ögonen skrattar. Och mitt kroppsspråk är levande. 

Tillfrisknandet har tagit en rejäl fart. Jag har börjat kliva uppåt på stegen. Med stora steg. Samtidigt höjde hon ett varnande finger och sa: 

  • Nu börjar det farligaste biten, på din resa. Det är nu när kroppen har energi att orka leva, som återfalls/bakslags risken är som störst. Det är nu du ska vila ännu mer, för precis i den här fasen läker du som bäst.

Fick fundera en stund. Vi bearbetade hennes ord. Och hon har så rätt. Tänk så mycket som jag har vilat de första sju månaderna. Läkningen gick så sakta. Kroppen fokuserade på att avgifta mig, från stressen. Från det där så ständigt höga adrenalinpåslaget, och höga kortisolnivåerna. Och först nu, när kroppen är klar med avgiftningen, började den att läka. Det har gått fort. Känner det även själv. 

Vila för att läka. Mitt mantra. Tack vare att jag fortsatt, först och främst har prioriterar den. Så är jag här idag. Jag låter min kropp få återhämta sig. Varje dag. Ger den en chans att reparera all den skada, som stressen, det ständiga adrenalinpåslaget, och de höga nivåerna av kortisolnivåerna, har orsakat. 

Nu måste jag akta mig. Måste komma ihåg att inte springa på, även fast energin är här. Måste fortsatt prioritera min vila, precis som jag har gjort hittills. 

Även fast mitt gamla normala jag spökar, för att hon vill. Och hon KAN, så ska jag säga nej. Inga fler storstädningar av köket. Eller funderingar på diverse aktiviteter. Går jag en mil om dagen, vilket är bra, räcker det. Om lusten sedan faller på, för att tömma en diskmaskin, eller laga middag. Fine. Vi ser det som en bonus. Så länge som jag har hunnit med min vila.

Jag är fortsatt sjukskriven 100%. Jag är inte frisk. Mitt arbete här och nu, är att vila. Och motion. Varje dag mellan 08:00-17:00. Jag ska inte göra mer här hemma, bara för att jag ”är hemma”. Det ingår inte i mina arbetsuppgifter. Det är inte det jag får betalt för. Punkt.

Svårt. Men jag förstår budskapet. Fullt ut. Jag ska inte låta min energi förvilla mig. Även fast jag känner, och följer lusten. Utan jag ska fortsätta vila. Vi har hjälp här hemma, som avlastar min någon. Med allt annat, kan vi hjälpas åt, när han är hemma. Jag ska inte gräva mig tillbaka till rollen som Familjen AB:s VD. Igen. Vi ska dela på ansvaret. Fullt ut. Annars är jag tillbaka på ruta ett igen, innan jag ens når den åtråvärda enkelbiljetten. 

Vägrar hamna där. Vägrar ett bakslag. Jag är värd så mycket mer. Jag är värd livet. Inte Ingemannslandet. Har ställt alarm på min iPhone. Dagligen. Som en påminnelse, ifall jag råkar glömma. Vila för att läka. Varje dag. Viktigt.


Bild från kvällens promenad.

Annonser

9 thoughts on “Varnande finger

  1. Znogge 2016-05-18 / 5:50 f m

    Vilken klok kurator du har och hur rätt har hon inte! Nu gäller det att fortsätta i långsam takt och att inte överskatta energin. Men jag kan förstå att det kanske inte är helt lätt när man känner att orken och lusten börjar finnas…

    Kram och ha en härlig dag ❤

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-05-18 / 6:06 f m

      Hon är så klok och har så stor erfarenhet, så tacksam över att jag får gå hos just henne 🙏

      Lite svårt är det, har ändå lyckats tygla mig bra, men den där storstädningen var onödig, och ett bra exempel på när jag borde struntat i lusten. Även fast känslan efteråt var gudomlig. Vår städerska hade ju varit här dagen innan, så helt onödig användning av min energi.

      Ska leta upp en lång och bra ljudboksserie, så kan jag försvinna in i bokens värld, samtidigt som jag vilar i sängen, soffan eller solstolen 😊

      Önskar även dig en trevlig dag!

      Kram ❤️

      Gilla

  2. Piedra 2016-05-18 / 6:35 f m

    ”Vila för att läka” – bra mantra! Det tar jag till mig.

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-05-18 / 7:29 f m

      Bästa mantrat🙏 Kroppen behöver tiden att läka, i lugn och ro❤️

      Styrkekram ❤️❤️❤️

      Gilla

  3. dithequeen 2016-05-18 / 6:54 f m

    Vad bra att du delar råden från kloka B. Önskar jag haft en så klok person som berättat hur jag skulle göra istället har jag haft läkare som fokuserat på hur och när jag ska återgå till jobb…hade första symptomen på utmattning 2006 och är inte frisk för jag hade ingen som var så klok som din B. Förstår att vilan är viktig men ja här är det två års väntan på samtal om jag inte går privat vilket jag inte har råd med tyvärr….har ju två saker dels ett PDST och så utmattningen vilket skulle behövas bearbetas båda två. Nå det är som det är just nu och tack för att du delade med dig för det är ngt att reflektera över. Ta hand om dig! Kramar❤️

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-05-18 / 7:28 f m

      Tyvärr är det nog så, att när man når den här fasen och känner av energin igen, som många själv vill börja arbeta igen och/eller tvingas tillbaka av sin läkare. Inom ett halvår, ofta bara några månader, så är man tillbaka på ruta ett igen. För varje återfall ner i stressen, så blir vägen tillbaka till det normala livet längre. För många blir återfaller så många och kroppen så skadad, att sjukdomen blir kronisk. Skrämmande när man tänker på det…

      Vi pratade om det igår. Även fast min kropp har börjat läka bra på vissa delar, exempelvis ljudkänsligheten, så har den ännu inte påbörjat arbetet med att läka den delen av hjärnan som har skadats mest- den delen som har koordinerat, strukturerat, organiserat, problemlöst, analyserat. Och det är där jag fortsatt har en stor lucka, kan inte läsa recept, följa skriftliga instruktioner, svara på brev/mail som kräver ett tankearbete. Eller något administrativt alls. Eller exempelvis att beställa sonens studentmössa online, för många val, för många steg. Samma problem med att logga in på banken och exempelvis föra över pengar. Hjärnan hänger inte med. Får inte ihop orden, stegen, meningarna, sammanhanget.

      Idag vet vi ännu inte hur mycket av skadan som kan repareras. Det får tiden utvisa.

      Tyvärr är okunskapen inom vården fortsatt stor, om utmattningssyndrom. Så många som inte får rätt hjälp och stöd.

      Stå på dig, och kräv din rätt till samtal, ingen ska behöva vänta två år. Ingen.

      Styrkekram ❤️❤️❤️

      Gilla

  4. Ama de casa 2016-05-18 / 6:28 e m

    Vad skönt att höra att det går åt rätt håll, och vilka kloka ord och tankegångar!

    Själv är jag nog lite knäpp, för just det där med att tömma diskmaskinen var bland det mest avstressande jag kunde företa mig förut. Kom hem från jobbet, uppstressad och typ sprang runt i cirklar hemma för att veta i vilken ände jag skulle börja. Fanns det då en diskmaskin att tömma så var det guld! Metodiskt kunde jag tömma den, var sak till sin förutbestämda plats. Och det lugnade ned mig. Haha! Lite knasigt, men så var det faktiskt.
    Nu har jag ingen diskmaskin, men å andra sidan är jag inte lika uppstressad heller 🙂

    Fortsätt på din påbörjade bana!
    Kram

    Gilla

  5. Lotta 2016-05-19 / 10:50 f m

    Det var bra att det kom ett varnande finger därifrån, för jag var nästan på väg att ge dig ett själv 🙂 Vet ju själv hur roligt det är att göra saker när man väl orkar, men det blir lätt för mycket. Skönt att du mår bättre!

    Gilla

  6. ibod11 2016-05-19 / 8:35 e m

    Vilken tur att du har din fina kurator som kan få dig att stanna upp och reflektera. Jag skulle nog också ha bubblat av lust och energi och planerat saker som jag ville göra om jag var i din situation. Men så självklart det är när man får kloka råd från någon som vet hur det fungerar. Inte lika lätt att vila för att läka när livskrafterna återvänder.

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s