En dag i taget

Kontorsdag två är avklarad. Känns riktigt bra att vara tillbaka. Men mina tre timmar varannan dag, är precis lagom. För stunden. Jag går hem lagom till lunch, äter mat och sedan sover jag. Inte vilar. För även fast jag verkligen har en slowstart på kontoret, och kanske egentligen inte uträttar några stor dåd alls, så blir jag extremt trött. Och det är okej. Bästa kurator B har förberett mig väl, inför den här nya tröttheten.

Jag låter kroppen återhämta sig, efter två timmar sömn är jag som ny igen. Utvilad och fylld med energi. Skönt. Har både i måndags och idag, orkat med långa Power walks på eftermiddagarna. Och lagat middag. Alla andra måsten är avskalade. Jag följer nyansen längtan, påbörjar projekt här hemma, men har även styrkan att avsluta, innan jag är klar. Vilket resulterar i massa påbörjade projekt. Nu senast att jag började gräva upp alla 44 markstenar, för att byta ut dem. Har fått upp fyra, och sedan dess ser vår gång ut till postlådan, som den gör. Men det är inget som stressar mig. Alls. Är faktiskt en skön och stärkande känsla, att ha släppt på alla inre krav och måsten, som i så många år har styrt mitt liv, min vardag.

Idag hade jag mötesdebut på kontoret. En timmes långt möte om prioriteringar av kommande utvecklingsaktiviteter. Det var inget krav att jag skulle närvara, och jag visste att jag när som under mötestiden kunde avvika, om det blev för mycket.  Jag hängde med i snacket, allt finns kvar, jag har inte glömt. Däremot var jag duktig, tog inte på mig någonting. Utan lyssnade mest och stålsatte mig, för här ville verkligen mitt gamla normala jag komma fram. Hon ville verkligen gå in, ta över, lösa och ta på sig projekt efter projekt. Just den här biten, har jag privat lärt mig att hantera bra. Men inser att jag rent professionellt kommer få arbeta hårt, på just denna punkt. Det har varit en stor del av min yrkesidentitet. Som så mycket annat.

Att komma tillbaka i yrkeslivet igen, är inget som går på en räls. Det handlar verkligen om att ta ett steg i taget. Precis som  man har gjort hela tiden, här i Ingemannslandet. Fast nu börjar man lite om, igen. En av de största fallgroparna är, kollegornas förväntningar. Äntligen är hon tillbaka, då kan hon göra det här och det här. Och det här. Hon hinner säkert även med denna lilla pyttegrejen.

För dem stannade ju inte livet upp, för ett år sedan. Utan deras liv fortsatte som vanligt, medans min tog en lång, svår och tuff paus. Jag lämnade på topp, som den där energisprudlande problemlösaren, med tid för alla och allt. Och det är den bilden de har kvar. Många av dem chockades till och med när jag kraschade, de hade inte sett varningstecknen. I alla fall inte då, men nu i efterhand har de insett. Min börda var alldeles för stor.

Något som även vården har fastställt. Bedömt. Tydligt. Att jag fick diagnosen en djup allvarlig utmattningsdepression, är 100% arbetsrelaterat. Det är en arbetsskada. Jag är en högpresterad person, både privat såväl som professionellt. Men med tanke på den extremt höga arbetsbelastning som jag hade, de sista åren innan kraschen,  så har de kommit fram till den slutsatsen.  Håller tummarna för att även AFA utgår ifrån den bedömningen, när min arbetsskada ska bedömas av dem.

Åter till kollegorna. Mina närmaste kollegor har fått tydliga direktiv av min närmsta chef. Ingen får lägga något på mitt bord, utan det är hen och ingen annan, i dialog med mig, som lägger arbetsuppgifter på mig. Och vi gör det i min takt. Vi har en öppen dialog. Skönt.

Men så kommer vi till kollegorna utanför närmsta kretsen. De har inte fått samma information. Och kommer inte att få. Arbetar inom en så stor koncern. Det kommer att bli en utmaning. För mig. Hittills har vi valt att lösa det igenom att jag inte är online, på vårt gemensamma kommunikationsverktyg. Fokus den här första tiden är att jag ska bli trygg på kontoret igen. Lära mig att använda mina verktyg, i mitt professionella liv, gå igenom alla steg. På nytt. Den här gången som mitt nya normala jag. Hon den där som inte är så galen, och bara säger ja, ja, ja. Förhoppningsvis är jag så stark även professionellt, den dagen jag är online igen, att jag kan säga nej. Det är mitt mål. Men fram tills dess, en dag i taget. Och prioritera min återhämtning. Contemplation. Och min motion. Inget annat.

Annonser

13 thoughts on “En dag i taget

  1. Znogge 2016-09-14 / 8:30 e m

    Så skönt att de första dagarna har gått bra. Din återgång till arbetslivet låter så genomtänkt och väldigt klok. Skönt att inte vara online på kommunikationsverktyget för där trillar verkligen in hur mycket som helst. Bra upplägg dessutom att det är din chef som ger dig arbetsuppgifterna för saker har en tendens till att annars bara smyga sig på. En efter en…

    Önskar dig fortsatt lycka till!

    Kram ❤

    Gilla

    • Anna 2016-09-15 / 7:20 f m

      Så tacksam över att en bra och lyhörd chef, som verkligen har tagit till sig alla råd hon fick av bästa kurator B, vid vårt gemensamma möte. Så det känns riktigt bra, jag slängs inte bara in på banan igen, utan får en lugn och trygg inskolning❤️

      Kram❤️

      Gilla

  2. Millans Värld 2016-09-15 / 1:43 f m

    Tycker det låter konstigt (inget illa ment) att få diagnos som du säger att vården fastställt.,
    (Något som även vården har fastställt. Bedömt. Tydligt. Att jag fick diagnosen en djup allvarlig utmattningsdepression, är 100% arbetsrelaterat).
    Jag har varit djupt allvarligt utmattningsdeprimerad, men jag har tyvärr aldrig fått det rent arbetsrelaterat. Det har alltid påståtts att det varit till hälften arbetsrelaterat och till hälften personligt, alltså runt mitt personliga liv. Har jag haft fel läkare, eller?

    Gilla

    • Anna 2016-09-15 / 3:57 f m

      Svårt för mig att berömma om du har haft fel läkare. I mitt fall är det läkare i kombination med kuratorn, som har gjort den bedömningen. Vi alla är olika, och vi alla har vår egen resa, så lika, men ändå så olika. Styrkekram ❤️❤️❤️

      Gilla

  3. Ama de casa 2016-09-15 / 3:07 f m

    Låter jobbigt med återkomsten, men jag måste ge rosor till din närmsta chef!

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-09-15 / 7:21 f m

      Hon är verkligen bäst, är tacksam 🙏❤️

      Kram❤️

      Gilla

  4. Linnéa 2016-09-15 / 2:52 e m

    Skönt att det känns bra hittills och att du får bra stöd från närmaste chefen. Hoppas verkligen att det går fortsatt bra framåt nu 🙂

    Liked by 1 person

  5. Maria 2016-09-15 / 4:16 e m

    Känner precis igen mig i det du skriver. Jag började kämpa mig tillbaka till jobbet för ett år sedan. Svårast i början var kollegorna som trodde allt var som förut, det fixar väl du.. så svårt att backa och lära sig säga nej, då den gamla mycket driftiga människan inom mig är full av idéer och lust, men saknar energi. Jag tror dessutom att jag började för tidigt, grät ofta efter jobbet de första månaderna. Idag jobbar jag 75% och har valt att stanna där, åtminstone tills minstingen fyller åtta om ett par år. Jag mår så mycket bättre idag, men får fortfarande svackor som skrämmer vettet ur mig, och tur är nog det för annars hade jag nog kört som förut igen. Nu har jag tackat nej till ett chefsjobb, fast den gamla prestationsprinsessan grät lite inombords 😊
    Lycka till och tack för att du delat med dig av din resa.

    Gilla

  6. Ami 2016-09-17 / 10:00 f m

    Så skönt att höra att du trivs och att det känns bra för dig att ha kommit tillbaks!
    Jag önskar dig fortsatt lycka 🙂
    Kram

    Gilla

  7. Helena 2016-09-17 / 7:46 e m

    Vilken härlig återgång du verkat fått, en förstående chef är ju jätteviktigt :), hoppas också snart vara igång igen. Kram

    Gilla

  8. Znogge 2016-09-30 / 7:48 e m

    Hoppas att allt löper på planenligt!

    Kram och trevlig helg ❤

    Gilla

  9. Tove Olberg 2016-10-24 / 3:12 e m

    Läser och känner igen mycket i det att komma tillbaka till jobbet …. ❤

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s