Nu får jag betala priset

Solen lyser som aldrig förr, där ute. Men jag ligger. Ett bakslag hälsar på. Har verkligen  prioriterat min så viktiga vila, försökt hålla mitt 3-timmars aktivitetsfönster. Men i de timmarna har jag inte kalkylerat in tiden, som jag har hjälpt sonen.

Studenten hägrar, och senaste veckorna har ena ”kvarglömda” uppgiften, efter den andra dykt upp, samtidigt som en gymnasieuppsats numera har en stående returbiljett. Han har behövt både stort stöd och pushning. Hemifrån. Han saknar min drivkraft. På gott och ont.

Akuttid hos bästa kurator B idag. De mörka nyanserna är inte tillbaka. Men däremot är energin helt slut. Och hjärndimman är tillbaka. Den där tjocka, tunga, tröga sirapen. Länge sedan sist.

Varningsklockorna har blinkat alarmerande sedan 4-5 dagar, tillbaka. Har delvis ignorerat, samtidigt som jag har valt att prioriterat bort annat. För att istället prioritera mer tid för sonen. Men det räckte inte. Och nu får jag betala priset. Mitt första bakslag, på många månader, är här.  Är rädd, arg och samtidigt skräckslagen. Hur långt tillbaka, kommer jag att falla?!

Annonser

14 thoughts on “Nu får jag betala priset

  1. Eva Svärd 2016-05-31 / 9:18 f m

    Klokt av dig att sätta ord på det som nu händer. För mig hjälper det enormt mycket när jag kan sätta ord på ångest, tårar och rädsla i mitt utmattningssyndrom. Tror att det hjälper mig att inte krasch så hårt och tror även att det hjälper mig att resa mig. Din situation påminner mig om när jag var som sjukast för två år sedan och vår dotter tog studenten. Ger nästan ångestpåslag att bara påminnas om det. Stort lycka till! Kram

    Gilla

  2. tankaromutmattning 2016-05-31 / 9:28 f m

    Det är hemskt med bakslagen. Och rädslan att inte veta hur långt ner man kommer falla är nästan värre än själva bakslaget i sig. Den ovissheten är så obehaglig.

    Men, du har investerat tid i din son. Det är också viktigt. Han har fått hjälp och stöd som han behövde just nu. Det kan du vila i. Du investerade din energi i något som är värdefullt. Inte för att det gör bakslaget roligare. Men det kanske kan kännas aningens värt det ändå? Ta hand om dig! Kram!

    Liked by 1 person

  3. Znogge 2016-05-31 / 11:12 f m

    Jag förstår att det var svårt för dig att inte hjälpa sonen för när det gäller våra barn går känslorna före det logiska tänkandet. Jag hoppas verkligen inte att du faller så långt utan att ditt ändå bättre mående gör att stoppar snabbare. Bra att du har en akuttid hos din kurator i dag.

    Kram och var rädd om dig ❤

    Liked by 1 person

  4. grongoling2 2016-05-31 / 11:54 f m

    Jag hade kommit en bit på tillfrisknandet när mina barn tog studenten, men bakslag blev det båda gångerna. Det är kanske svårt att komma ifrån, för det ÄR en stor dag i de ungas liv, och även som förälder är det stort när barnets skoltid är slut. Jag hoppas och tror faktiskt att du kommer tillbaka, så långt som du kommit nu 🙂 Ta hand om dig, var inte rädd för att prioritera dig själv ❤

    Liked by 1 person

  5. Piedra 2016-05-31 / 12:11 e m

    Bakslag är oundvikliga, tror jag. Man försöker hushålla med energin och prioritera bort även sådant som är roligt, men rätt som det är tar energin tvärslut ändå. Men jag tror inte att man behöver falla så långt varje gång när man börjat lära sig det där med vila och prioritering och att lyssna till varningsklockorna. Och man blir oftast inte kvar lika länge i dippen. Försök att inte bli rädd; dit du hade nått, dit kan du nå igen om du tar det lugnt nu.
    Kram ❤

    Liked by 1 person

  6. Ditte 2016-05-31 / 5:44 e m

    Du ville så mycket och så gärna hjälpa din son och du gjorde det. För sina barn tar man till krafter som inte finns.
    Skönt att du fick tid hos din kurator och att du också där fick hjälp och kanske verktyg för kunna förstå det som hänt och händer med dig.
    Kram!

    Liked by 1 person

  7. semestersol 2016-05-31 / 7:14 e m

    Bakslag är väl vanligt, men inte hjälper det att jag säger det…ta hand om dig! Tack än en gång för att du sätter ord på det som ofta göms undan. ❤

    Liked by 1 person

  8. ibod11 2016-06-02 / 7:56 e m

    Jag vet inte hur vanligt det är med bakslag men jag kan gissa att de flesta råkar ut för ett sådant under tillfrisknandet. Det är inte konstigt att du har tagit i lite extra för din sons skull eller att du har trott att du har orkat mer än du faktiskt gör. Du har tagit till dig din kloka kurators ord men när det känns rätt är det inte lätt att förstå hur fel det kan bli. Nu håller jag tummarna för att det inte blir ett så långt steg tillbaka. Hoppas att snart få läsa om bättre dagar igen.
    Stor kram ❤

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s