Jag förstår nu, gör du?!

Mår bättre och bättre. Sover som en gudinna numera. Har inte tagit en enda insomningstablett (Imovane), sedan jag började med kedjetäcket. Sover djupare. Godare. Och längre. En sammanhängande nattsömn på 10-11 timmar, är numera standard. Vaknar sällan före 09:00. Galet, men sant. Kedjetäcke borde enligt mig skrivas ut, före insomningstablett/sömntablett. Funkar säkerligen inte för alla, men det gör ju inte tabletterna heller.

Har börjat förstå innebörden, av bästa kurator B ord. Det är verkligen nu den svåra biten på min resa, har börjat. Mår bra, har energi för ett halvt kompani. Men inte tillräckligt. Orkar så mycket mer, mot tidigare. Här i Ingemannslandet. Samtidigt som jag orkar så lite, mot det man orkar som frisk. En svår ekvation.

Jag känner mig frisk. Energifylld. Och glad. Mitt nya jag har defenitivt börjat ta över. Men så svårt det ändå är. Prioriterar min vila. Fortsatt. Ingen tvekan. Men det där fönstret jag har vigt av för aktivitet, mellan 10:00-13:00, börjar bli för frikostigt. Tar min dagliga långa promenad. Sedan späckar jag 1,5 timme. Inte med arbete i hemmet. Men med annat. Och någonstans mitt i allt infinner sig känslan. Gör om, gör rätt.

Helgerna är värst. Aktivitetfönstret blir längre. Någonstans inom mig har jag fortsatt ett dåligt samvete. För mina kära. För min familj. Vill kompensera, för tiden som försvann. Alla de här månaderna som jag inte var delaktig. Så fel, jag vet. Men så ser sanningen ut.

I lördags gick jag på teater med liten. Två föreställningar a 15 minuter. Massor av sorl mellan föreställningarna. Hjärnan har blivit duktig. Kan numera stänga av bruset, och fokusera på samtalet. Var social. Njöt. Till fullo.  Efter sista föreställningen borde jag ha åkt hem. Insåg det i efterhand.

Där och då glömde jag. Hade lovat liten shopping. Vi åkte ner till stan. På vägen SMS:ade jag min bästa indiska utvecklare. Han anlände förra torsdagen, hit till staden mellan bergen. Han kommer att arbeta härifrån, en månad. Kände mig energifylld, lovade en sightsing på stan.

Ett par-tre timmar senare, följde vi honom till hotellet. Jag och liten. Fantastiskt härligt och kul, att åter träffa honom. Liten var salig. Hon hade både hunnit köpa 10 bitar godis på Hemmakväll (lördagsgodis) och nya kulor. Och jag fick ett härligt långt samtal.

Dagen efter, i söndags, hade liten fotbollsmatch. Hade på mig mina lagledarkläder. Var med tjejerna. Matchen var nervkittlande spännande. Tog hand om våra anfallare. Såg till att rätt tjejer, fanns på plan. Turordning. Levde mig in i matchen. Så spännande.

Kramades. Uppmuntrade. Och plåstrade om. Njöt. Som jag har saknat dessa tjejer. Litens fotbollslag. Har följt dem i tre år, stort. Tänk vilken ära.

Men så kom ett litet bakslag, i light format. När vi kom hem. Inget stort, men kände att jag gränsade på energin. Vilade resten av dagen.

Igår hade liten studiedag. Någon arbetade hemifrån. Jag vilade större delen av dagen. Var knappt delaktig. Hade energi. Men nivåerna var låga. Samtidigt som de var trippelt högre, än för bara 1,5 månad sedan. Och idag var jag bara lat. Medvetet.

Har någonstans insett. Även fast jag känner mig frisk. Så är jag inte det. Även här i Ingemannslandet, finns det kontraster. Stora. Och äntligen har jag fått ett bra samvete, inför sommarens anmälda fritidstider. Förstår bästa kurator B. Vi med utmattningssyndrom av olika slag, i mitt fall en allvarlig utmattningsdepression, mår som sämst efter helger, och semestrar. Jag förstår nu, gör du?!

Annonser

8 thoughts on “Jag förstår nu, gör du?!

  1. dithequeen 2016-05-25 / 7:00 f m

    Åh så glad för att det fungerat med täcket!! Fantastiskt att höra. Och ja absolut förstår jag det där med helger och semester, det är ju det jag upptäckt också att dagarna efter aktivitet på helgen så är energinivån väldigt påverkad… Kram och var rädd om dig!❤️

    Gilla

  2. Znogge 2016-05-25 / 8:48 f m

    Ja, jag tror faktiskt att jag förstår för du har en förmåga att förklara och berätta så bra. Så ja, jag inser att så är det låter väldigt logiskt.

    Härligt att täcket fungerar så bra. Jag hade aldrig hört talas om det tidigare men man lär sig mycket via bloggarna.

    Önskar dig en fin onsdag ❤

    Gilla

  3. Fröken Duktig 2016-05-25 / 9:22 f m

    Åh vad härligt att du är på väg tillbaka. Tänk mycket på att vila innan energin blir för låg. Var noga med det så att du inte faller igen. Njut av energin du har men fortsätt med planerad vila och pauser. Det låter ju jättebra med täcket. Underbart att slippa medicin för att få sova. Kram på dig!

    Gilla

  4. Helena 2016-05-25 / 7:19 e m

    Så skönt att du börjar få mer energi 🙂 och att kedjetäcket funkar så bra. Ska ta upp det med min läkare nästa gång. Kram ♥

    Gilla

  5. tankaromutmattning 2016-05-26 / 8:51 f m

    Näe, alltså inte riktigt… Vad är det vi ska förstå?! ☺️ Att man måste vila och hushålla med energin, fast man känner sig pigg?

    Gilla

  6. Mia 2016-05-26 / 12:29 e m

    Har gjort 2 nätter med kedjetäcket nu. Sover bättre om än inte perfekt, i alla fall inga mardrömmar och kallsvettiga uppvaknandet. Bara det är ljuvligt. Biverkningar: Man vill inte gå upp på morgonen. Och det är värsta gympasset att bädda. Men sååå värt det! Att det ska ta 4 års katastrof sömn och 1,5 år med olika sömnmedel innan man får sova. En så enkel och bra grej borde finnas i alla landsting.

    Gilla

  7. Ditte 2016-05-26 / 12:35 e m

    Jag läser, tar till mig och försöker förstå och tycker precis som Znogge att du är bra på att förklara och jag har förstått att man mentalt kan ta till sig en hel del, men att förstå helt är svårt. Jag försöker verkligen och du har förmedlat mycket.
    Jag gläds över dina stora framsteg och samtidigt är jag glad över att du läker och prioriterar det.
    Kram och tankar till dig.

    Gilla

  8. ibod11 2016-05-27 / 8:18 f m

    Vet du, du har hjälpt mig mycket genom ditt öppna berättande. Jag applicerar dina erfarenheter på en närstående med en annan diagnos och vi båda inser att mycket är liknande. Jag hörde ordet ”kravallergiker” och jag tror att det stämmer in på många med olika typer av diagnoser och kanske även många s k friska.
    Det är så glädjande och hoppingivande att läsa om dina framsteg. Jag gläds mycket med dig och samtidigt ger du mig hopp om att livet kan bli mycket bättre även för andra 🙂
    Stor stor kram ❤

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s