En bra ond, påminnelse

Känslan av att ligga kvar i sängen, inte för att man måste. Utan för att man vill. Underbar. Tänk vad härligt att själv få göra det valet. Det är stort. Tänk för ett halvår sedan, hade jag inte den valmöjligheten. Jag tog mig inte ur sängen på egen hand. Energin fanns inte. Känns som en evighet sedan. Ändå är det bara för sex månader sedan.

Så mycket har hänt. Samtidigt nästan ingenting alls. På min resa här i Ingemannslandet, har det hänt massor. 

När jag mådde som sämst. När de mörkaste av de mörka nyanserna hade mig under sin kraft. När panikångestattackerna vällde fram. Och den där maktlösheten. Sorgen. Ilskan. Skammen. Visade sig. När den där enorma utmatningen var konstant. Och hjärndimman större än störst. Trodde jag på riktigt, att jag aldrig skulle få må bättre. 

Där och då, såg jag inte tillfrisknandet. Vecka för vecka. Jag kunde inte ta på den. Som jag kan nu. Är mer medveten nu. Och jag mår så mycket bättre. Samtidigt är jag tacksam över, att jag började blogga. För mig räcker det att läsa de tyngre inläggen, under den första akuta fasen. För att påminnas. Varje cell i kroppen kommer ihåg. Varje nyans av känslor, i orden som står skrivna. En bra, ond påminnelse. På ett positivt sätt. Den sporrar den där enkelbiljetten. Det där beslutet om att aldrig hamna här igen. Någonsin.

Mitt nya normala som sakta börjar ta över, tar hand om mig. Livet är inte svart eller vitt längre. Jag tillåter mig ordet lagom. Och spontan. Vågar lite på mig själv. Släppt kontrollen.  Allt behöver inte vara perfekt. Längre. Good enough är min nya melodi. Efter min nya ribba. Standard. Och den är många sjömil lägre, mot det som ansågs standard. Tidigare. I livet innan Ingemannslandet.

Har kommit på mig själv, hur jag förbereder min omgivning. Omedvetet. Tidigare ordnade jag saker pronto. Hade inga problem att bolla 15 saker samtidigt, och ro dem i hamn. Idag förvarnar jag, i god tid. För att undvika ett stresspåslag. 

Som till exempel till sonen. Häromveckan. Om du förväntar dig min hjälp med oavsett vad, inför studenten. Skriv en lista, redan nu. Så kan jag/någon bocka av en sak i taget. När energin finns. Och tiden.

 Jag fick en lista några dagar senare. Ingen lång. När det gäller studenten så är han relativt kravlös. Och själva firandet blir enkelt. Färdiga smörgåstårtor från ett av de lokala bagerierna. Papperstallrikar. Och de närmaste inbjudna. Helt tvärt emot, mitt gamla jag:s tänk. Men good enough, enligt mitt nya.

På samma sätt meddelar jag även andra. Jag kan ordna, men det kommer först under nästa vecka. För jag vet att det inte funkar annars. För ett stresspåslag, framkallar hjärndimma. Hjärndimman i sin tur ger mig än sämre morgondag. Jag tar ett steg framåt, och tre steg bakåt. En dålig ekvation.

Och precis nu ska jag fortsätta njuta av min sköna säng, några timmar till. Inte för att jag måste. Utan för att jag vill. Stor skillnad.  Har kommit på mig själv att jag gillar nyansen lat. För just den nyansen, är det snabbaste botemedlet. Mot den här sjukdomen. Ju mer jag latar mig, desto mer återhämtar kroppen sig. Vila för att läka. 

Annonser

17 thoughts on “En bra ond, påminnelse

  1. Znogge 2016-04-14 / 9:54 f m

    När jag som utomstående läser detta inlägg så inser jag att du har ändå kommit långt! Listan som sonen fick skriva är ett väldigt bra exempel på det. Dessutom så är framförhållning bra för alla så det gagnar säkert fler än dig i familjen.

    Sonens student kommer garanterat att bli hur fin som helst. Det viktigaste är att nära och kära kan delta. Smidigt att beställa färdigt för det underlättar. När döttrarna tog studenten gjorde jag allt själv och det var ett hästjobb. När sonen tog studenten beställde vi från ett cateringföretag och det blev väldigt bra. Kostade lite mer men vi kunde koppla av på ett helt annat sätt!

    Kram och ha en bra dag ❤

    Gilla

    • Anna 2016-04-14 / 10:19 f m

      Den här framförhållningen är helt klart bra för hela familjen, inte minst för någon som fortsatt axlar det största ansvaret här hemma. Har orkat börja hjälpa till mer, men fortsatt ligger huvudansvaret och allt bollande hos honom.

      Tänker så med om sonens student. Det viktiga är att de han önskar ska fira med honom, finns här och kommer. Allt det där andra är bara en yta ❤️ Och är helt övertygad om att det tom finns snygga papperstallrikar, så att det ändå känns lite festligt. Var inne på catering ett tag med, men sonen älskar smörgåstårta, så valet var enkelt 😊

      Kram❤️

      Liked by 1 person

  2. dithequeen 2016-04-14 / 10:21 f m

    Låter bra, huvudsaken är att man får rå om varandra och att man orkar tillsammans 💖Kram

    Liked by 1 person

  3. Ditte 2016-04-14 / 10:37 f m

    Det är så glädjande att läsa om hur du nu är så medveten om vad som fungerar och dina behov för att få det att göra det. Du har kommit en bra bit på din resa och du kan se framåt.
    Du vet nu vad du kan klara av, har fått med dig redskapen och även vilka förutsättningar som behövs för att det ska fungera.
    Och med sonens lista i din hand kan du i lugn och ro ta en sak i taget.
    (Vet att när döttrarna tig studenten med en veckas mellanrum så beställde vi mat, dock olika och personal som skötte allt från dukning, servering till att ta med allt bort igen. Väldigt praktiskt och väl värt att själv kunna vara helt närvarande. )
    Önskar dig fortsatt god läkning och bättring.
    Kram!

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-04-16 / 6:58 f m

      Tack finaste Ditte, för dina alltid så kloka ord❤️

      Vi snubblade in ett tag på upplägget som ni hade ordnat till studenten, men kom fram till att det blir för stort, för mig. Lite smörgåstårta och kärlek av de närmaste blir bra, misstänker att stunden sonen kommer vilja fira med oss är begränsad❤️ Studenfirandet med vännerna hägrar nog mer😊

      Kram❤️

      Gilla

  4. Geddfish 2016-04-14 / 11:24 f m

    Glädjande, att det trots allt, går framåt! 😀 Varje litet steg – framåt!
    Kram ❤

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-04-16 / 6:59 f m

      Små, små framsteg varje dag, blir så stora efter ett halvår 🙏

      Kram❤️

      Gilla

  5. ibod11 2016-04-14 / 12:09 e m

    Även om mycket planering och lång framförhållning behövs så är det fantastiskt att du är med och genomför allt detta. Jag har också märkt att ett bra sätt att peppa sig själv är att se hur bra det är jämfört med något sämre. Det kan vara nuet jämfört med förut eller den egna sjukdomen jämfört med andras sjukdomar. Men det allra bästa är att ha något att hoppas på och se fram emot. Planer på något man längtar riktigt mycket efter. Det är viktigt för att orka ta sig vidare.
    Kram ❤

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-04-15 / 8:15 e m

      Tack fina du ❤️ I år, har jag planerat för den här dagen. Men så blev jag sjuk. Samtidigt som den stora dagen närmar sig. Är så tacksam för att det enkla föredras, före det stora. Från sonen❤️

      Kram❤️

      Gilla

  6. riktliv 2016-04-14 / 1:35 e m

    Åh smörgåstårta som är så gott. Och något som man får alldeles för sällan.

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-04-15 / 8:12 e m

      Alltså, smörgåstårta är så gott! Även sonens favorit! Tyvärr beställer vi det så sällan. Så i det här fallet känns det som lyx😊

      Kram❤️

      Gilla

  7. enplatsilivet 2016-04-15 / 8:51 f m

    Det är så glädjande att läsa dina framgångar, trots att jag själv står nästan stilla och stampar. Det går upp lite grann, men så åker jag i backen igen med en smäll hela tiden.
    Din strategi låter väldigt bra!
    Kram ♥

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-04-15 / 8:06 e m

      Fina du… Börja med att andas och lyssna på dig själv. Behöver jag göra just det här?! Eller är jag värd en dag vilandes i sängen?! Tänk långsiktigt, och inte kortsiktigt. Vila för att läka.

      Styrkekram❤️❤️❤️

      Gilla

  8. taxenmaxen 2016-04-15 / 4:22 e m

    Hem! Så skönt att du blivit bättre, en sak i taget låter bra. Undrar lite över hjärndimman, hur upplever du den?
    Kram

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-04-15 / 8:03 e m

      Hjärndimman finns här fortsatt, men inte konstant, som tidigare. Numera känner jag av kroppens signaler, kan mota. Mitt första tecken på att hjärndimman vill ta över, är en högre ljudkänslighet. Motarbetar det, men måste nästintill alltid bära öronproppar. Men det hjälper inte alltid. Är jag aktiv, utanför hemmet, mer än max tre timmar, så kommer den. Och då direkt. Oavsett öronproppar.

      Jag upplever den fortsatt, flera gånger i veckan. Men numera, mestadels förväntat. Varje dag gör jag val. Väger av. Och ibland tar jag beslutet, att våga. I de flesta fall var det värt hjärndimman.

      Kram❤️

      Gilla

  9. Karl 2016-08-17 / 3:48 e m

    Hej! Även jag upplever hjärndimma. (19år) Det har nu gått 4 månader som heltidsjukskriven och känner mig inte bättre ännu alls faktiskt, (fick dock nyligen ett bakslag.) Jag upplever ingen fysisk trötthet alls, men hjärndimma konstant/ dåligt minne/ kognetiva nedsättningar generellt.

    När lättade ”dimman” för dig första gången? Och hur klarade du av att acceptera hjärndimman? Jag vill nästan vända mig åt antidepressiva eftersom det verkligen tär på mig.

    Annars vill jag bara passa på att gratulera, jag önskar att jag var där du är idag, du har kommit en BRA bit på vägen!

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s