Vilken bra dag det blev. Hade själv ingen energi för att hämta hem liten vid 15:00. Däremot hade sonen det. Och hem kom han inte bara med liten. Utan han hade med sig finaste B hem. Tänk vilken ära vi föräldrar egentligen har. Vi får inte bara följa våra egna barns uppväxt. Utan även deras vänner. Så stort. Är så tacksam över just det. Finaste B är vår granne. Bästa C:s dotter. Tjejerna hänger ihop i vått och torrt. Leker så fint. Aldrig bråk eller tjafs. Samtidigt är de inte uttalade bästisar. Mer som nästan systrar. Minus syskongrälen. Båda tjejerna är trygga hemma hos varandra. Och med oss vuxna. Och syskon. Precis som det ska vara.
Eftermiddagen flöt på bra. Tjejerna färglade. Största bilden. Så duktiga de är. Och noggranna. Storebror lagade middag. Jag var assistent. Godaste kycklinggrytan smaksatt med dijon, dragon och balsamvinäger. Till det fullkornspasta, kokt broccoli och 56 månaders lagrad färskriven parmesan. Så gott. Och ja, efter pekpinnar av bästa kurator B. Äter vi åter kolhydrater och gluten. Till viss del även laktos. Våra hjärnor behöver allting. Och jag läker sämre. Utan dem. Allt annat är bara en skröna. Barnen jublar.
Ikväll hade jag en stark längtan efter att baka. Men energinivåerna fanns inte där. Lästa recept. Dreglade. Drömde mig bort. Plockade sedan bort alla recept. Nyansen längtan var tillfredställd. Av att bara läsa recepten. Och drömma mig bort. Tänk så enkelt man kan tillfredställa, nyansen längtan.
Imorgon är det utvecklingssamtal för sonen. Klockan 10:00. Han kom på det idag. Bättre sent än aldrig. Är tacksam för att han fortsatt låter oss vara delaktiga. Trots att han är myndig. Blir det sista utvecklingssamtalet med honom. I juni tar han studenten. Kommer fortsatt ihåg hans första skoldag. I förskoleklass. Som igår. Galet vad tiden går fort. Samtidigt ger den tanken mig hopp. Min tid här i Ingemannslandet kommer susa förbi. Även fast det just här och nu, inte känns så.
Min arbetsträning på 25% kommer tidigast igång på senhösten. Mest troligt i januari 2017. Känns overkligt. Så långt bort. Men ändå så nära. Men ändå inte. Min fd läkare och kurator är eniga, i det beslutet. Återstår att se vad min nya läkare anser. Träffar honom om 12 dagar. Med en viss bävan. Börjar man om?! Eller hur gör man? Vårdcentralens koordinator menar på, att han läser in sig på mitt fall. Innan. Men hur vet man? Och när blev jag ett fall?! Många frågor. Igen. Förhoppningsvis finns svaren. Nu säng. Ögonen blöder igen. Godnatt.
Jag, utbränd? 
Ja, visst går tiden galet fort! Hoppas utvecklingssamtalet går bra i morgon!
Kram
GillaGilla
Tror precis som B att kroppen behöver kolhydrater etc för att kunna läka. Det är ju trots allt hjärnans bränsle. Däremot har jag fått ge upp gluten, min mage gillar inte alls det nuförtiden. Gillar när du skriver lite om B och saker du kommer fram till. Jag tror att vi alla har lika bakomliggande personlighets orsaker till utmattning även om det på fasaden ser olika ut. Det blir lite draghjälp på färden att reflektera utifrån någon annans reflektion.
GillaGilla
Ja man ska inte ha för bråttom till arbetet, det hade jag, alldeles för många gånger. Det får jag tyvärr lida för nu. Kram ♥
GillaGilla
Vilket klokt val att återgå till en allsidig kost. Jag tror att kroppen behöver alla delar för att må så bra som möjligt. Just nu råder en snudd på obefogad kolhydratskräck i vårt land och vad det leder till i längden är jag inte helt säker på… Er middag lät i alla fall väldigt god och kyckling är alltid ett säkert kort!
Önskar dig en trevlig fredagskväll ❤
GillaGilla
Tittar in som hastigast och hoppas du har en bra dag!
Kram
GillaGilla
Min ena dotter är i samma ålder som din son, alltså det är helt galet att dom tar studenten!
Din son verkar så fin och mogen, som tar sig an sin syster och andra sysslor. Misstänker att du är omåttligt stolt över honom! 🙂
Önskar er en vilsam och läkande helg med mycket kärlek!
GillaGilla
Livet fortsätter och du är delaktig, även om du ibland är åskådare 🙂
GillaGilla
Fint att ha sonens förtroende. Jag förstår att det värmer.
Svåra frågor, och jag har inga svar tyvärr. Kan bara skicka dig styrkekramar! ❤
GillaGilla
Vilka framsteg du gör! Och jag kan tänka mig att det är en lång, lång resa du gör och där framstegen och att du kan blicka framåt ger dig extra kraft. Och att skynda långsamt är så viktigt.
Jag kan riktigt se den glädje framför mig du känner när du ser flickorna tillsammans. Härligt!
Varm kram!
GillaGilla
Jag läser glädje – önskan – längtan – mellan raderna.
Varm kram ❤
GillaGilla
Hoppas helgen varit bra ☺️ Funderar mycket på det där med mat, vikt och så vidare. Jag vill gärna tröstäta när jag når dåligt. ”Unna mig” godsaker. Samtidigt så får jag ångest efter att ha ätit och äcklas av min dallriga mage. Man kan ju bli oroad för mindre. Men tänk om man bara kunde tycka om sig själv…
GillaGilla