Suktade efter guld och gröna skogar

Jag är gränslöst arg och bitter. Idag. Och det arga är bottenlöst. Är så förbannad på mitt gamla normala jag. Hur kan man tro att man är odödlig? Att man klarar allt. Och massor av mer. Hur kan man vara så urbota dum, att man tappar bort sig själv? Man slutar göra det man älskar. Bara för att hinna arbeta lite mer. Lite hårdare. Hela sista året innan den där kraschen i bergväggen, plockade jag bort bit efter bit. Min passion för skapande. Min kreativitet. Mitt sprudlande glada jag. För jag hann inte. Behövde frigöra tid.

Slutade baka. Sket fullkomligt i trädgården. Träningen trappades ner. Det sociala. Och fotograferandet. Allt bara försvann.

Men jag var grymt duktig. På mitt arbete. Sa bara ja. Till allt. Och inget. Men jag var inte så duktig. Inser det nu. Jag hade inte tid. Hade för mycket på mitt bord. Senaste året släckte jag bara bränder. På min egen bekostnad. När jag kraschade, var jag involverad i 28 pågående projekt. I över hälften av dem, var jag den drivande faktorn. På det, hade jag driften. Produktionen. Koordinering. Och ett arbetsteam i Indien, som slukade all min energi.

Och nu sitter jag här och är bottenlöst arg. Förbannad. Det har varit höst. Och vinter. Nu börjar vårsolen smälta all vår underbara snö. Fönstrena är skitiga. Hemmet kaos. Tvättstugan svämmar över. Och jag bara sitter. Livet bara passerar. Och jag är inte delaktig.

Och ändå har jag mer energi än på länge. Men inte tillräckligt. Orkar inte ens vika ner den torra tvätten. Eller den där jäkla promenaden. I vårsolen. Jag bara är. Jag bara existerar. Jag är bara en belastning. Och mitt i allt försvann min underbara läkare. Bara så där. Och bästa kuratorn säger att jag inte får stressa framåt, i mina tankar. Och det enda jag vill, är att få känna att jag bidrar. Med något. Och inte ens det fixar jag.

Senast igår läste jag en insändare. Om sånna som mig. Samhällets nya parasiter. Han som skrev den är inte klok. Någonstans. Visst man kan tycka att jag är lat. Men tro mig, vill inget annat än att bidra. Som jag alltid har gjort. Började arbeta som 13-åring. I perioder har jag haft både två och tre arbeten samtidigt. Både som ensamstående. Och studerande. Jag har varit duktig, hela mitt liv. Och nu är jag här. I helvetet. Ingemannslandet.

Och det är för att jag har varit så duktig. Alltid. Därför hamnade här. Ingemannslandet var belöningen. Eller straffet. Det var inte så här mitt liv skulle bli. Suktade efter guld och gröna skogar. Fick det. På bekostnad av mig själv. Var det värt det? NEJ.

Annonser

11 thoughts on “Suktade efter guld och gröna skogar

  1. riktliv 2016-03-16 / 3:24 e m

    Känns så väl igen. Den svåraste tiden är inte den totala kollapsen. Då är det enbart överlevnad och man är omedveten om hur livet rullar på. Det är tufft när förmågan att se det verkliga livet återkommit men inte förmågan att delta. Det var så mycket vi ville med vårt liv och nu är det så lite liv.

    Liked by 1 person

  2. Ditte 2016-03-16 / 4:05 e m

    Jag kan känna att jag är så glad över att mina föräldra tidigt lärde och tränade mig i att säga nej. I stället var det viktigt att trivas, ha det bra och ha tid över för det man ville göra. Jag har medvetet tackat nej till tjänster som inneburit mycket högre lön och större utmaningar för det har aldrig lockat. Och det var tuggt i sig så jag kan så väl förstå hur lätt det är att hamna i ekorrhjulet och sedan inte kunna hoppa av. Man kan inte för man ser inte hur fort det snurrar och vart detta är på väg.
    Du har betalat ett alltför högt pris och nu är du på väg att få ditt liv tillbaka. Jag är med dig på den resan och önskar dig det bästa. Och du kommer att lyckas. Väldigt bra. Men tid kommer det att ta.
    Stor kram!

    Gilla

  3. Helena 2016-03-16 / 6:22 e m

    Skönt att se att du får lite mer kraft ♥ det är så skönt när utmattningen släpper taget, att man är lite piggare. Såna som skriver såna dumheter vet inte vad dom pratar om, en vacker dag kanske dom själva hamnar där eller nån nära anhörig, inte förrän då kanske dom förstår vad den här hemska sjukdomen är för något. tyvärr så bara ökar den hela tiden. Det skulle behövas ut mycket mer information om denna hemska sjukdom, så att folk kanske tänker sig för. Det är verkligen inte värt att hamna i ingemanslandet, vi har som du säger varit duktiga alldeles för länge. Hoppas du får fortsatt bra dagar. Kram ♥

    Gilla

  4. Znogge 2016-03-16 / 6:47 e m

    Jag har medveten tackat nej till karriärtjänster för jag har inte tyckt att det varit värt det. Det hade säkerligen varit intressant och utvecklande i kombination med en högre lön men nej, för mig finns det så mycket annat som är viktigt och som jag vill ha tid för. Ekonomiskt klarar vi oss alldeles utmärkt ändå och livskvalitet går inte att mäta i pengar.

    Men är man duktig och ambitiös så är det lätt att trilla dit. Man åtar sig det ena efter det andra och tempot drivs upp. Personer jag känner som gått in i väggen har just varit så ambitiösa och velat så mycket och sedan inte kunnat backa i tid.

    Visst lär vi oss av våra misstag men en del erfarenheter är onödigt dyrköpta. Men nu är du inne på rätt spår och det kommer att gå även om det tar tid. På ett sätt tycker jag att ilskan är ett gott tecken.

    Kram ❤

    Gilla

  5. annavega72 2016-03-16 / 8:56 e m

    Min kurator fick det verkligen att vända på riktigt vid vår sista session. Fick mig verkligen att inse att jag ska se det här som den mycket välbehövliga paus det är. Så det vill jag försöka förmedla till dig också. Du har som jag jobbat som en iller sedan tidiga tonåren. Du har tjänat in en, i det stora hela, kort paus. Förlåt dig själv och ta vara på den här tiden till vila och nya insikter. Sedan kommer an annan bättre tid. Men passa på att vila nu.

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-03-17 / 12:23 e m

      Vilken klok kurator! Bra insikt du gav mig, tack fina du ❤️🙏❤️

      Styrkekram ❤️

      Gilla

  6. ibod11 2016-03-17 / 8:49 f m

    Den här ilskan är säkert något du behöver känna och ta dig igenom. Ös galla över ditt tidigare liv men sluta sedan anklaga dig själv. Det är inte konstruktivt – bara destruktivt. Rikta gärna ilskan mot de inskränkta, fördomsfulla personer som tror de vet hur det är. Sedan kan du i stället tycka synd om dem för att de inte har mer intelligens. Gör dem till offer och själv kan du bli den som segrar. För du kommer att segra. Och vem vet, en dag i framtiden kanske du tackar dig själv för att du gav dig alla fruktansvärda erfarenheter. De kanske bidrar till att resten av ditt liv blir väldigt mycket bättre 🙂 ❤

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-03-17 / 12:11 e m

      Så kloka ord fina du❤️🙏❤️ Är precis så jag borde tänka, när ilskan kommer fram. För det kommer den göra många gånger, måste få bearbetat även de känslorna för att nå den åtråvärda enkelbiljetten ❤️

      Kram❤️

      Gilla

  7. sannaljungberg2014 2016-03-17 / 12:35 e m

    ❤ Skickar kärlek till dig. Jag har liknande funderingar som du…. Hur fasen kunde man ställa till det så? Och samtidigt vara nöjd med sig själv… för det var jag. Tyckte att jag var duktig som höll ihop allt och alla….

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s