Hon tog steget

Efter förra inlägget, valde jag att ta en insomningstablett. För att sova. För min egen skull. Att ha så mycket arghet i kroppen skrämmer mig. Jag är ingen arg person, samtidigt vet jag, att den där argheten hör till. På den här resan, här i Ingemannslandet. Jag måste gå igenom alla stegen på trappan. Men samtidigt är jag rädd för de mörka nyanserna. Jag har haft de mörkaste av dem. Vill inte att de ska ta över. Igen. Så jag tog ett medvetet val. Insomningstablett. Och sömn.

Sov gott till strax efter 17:00. Lagom tills det att jag hann duscha, föna håret och klä på mig. För ikväll var det stresskurs igen. Med finaste kurator B. Idag behandlades ämnet sömn. Viktigt. Samtidigt är jag inte där ännu. Vågar inte släppa taget. Just nu mår jag så mycket bättre med hjälp av min insomningstablett. Från början hade jag bestämt mig för en månad. Sedan nertrappning. Men jag är inte där ännu. Sömnen är så viktig. Inte bara för mig. Utan för alla. Och just nu behöver jag sömnen. Så jag fortsätter. En period till. Sen när kroppen har mer energi. Den där dagen då jag inte behöver avgöra, vilken liten grej dagens energi ska räcka till. Då trappar jag ner. Fram tills dess behöver kroppen sin sömn. Läker som bäst. Under den. Och av vilan.

Och så blev jag så glad. Kikade in hos en bloggkollega idag. Redan för en tid sedan berättade hon. Hon fick en fråga. Funderade länge. Och hon tog steget. Valde att lämna ut sig själv. Och sin sjukdomshistoria. Starkt. Riktigt starkt. På vägen hem efter stresskursen, bad jag min någon stanna till vid ICA. Så jag kunde köpa tidningen. Amelias kropp & skönhetsbilaga. Och där fanns den. Artikeln om Bästa Fröken Duktig. En bra intervju. En bra artikel. Tack finaste du, för att du vågade. Dela med dig. Av den här sjukdomen. Och du gjorde det så bra. Heja dig!

Tror det är viktigt. Att media börjar skriva mer om Ingemannslandet. Finns så många förutfattade meningar. Åsikter. Och tyvärr, så förstår man först vad det handlar om. När man är här. Vi är inte lata. Eller arbetsskygga. Vi har bara varit för duktiga. I så många år. Vi ville finnas till lags. Hela tiden. Överallt. Vi var för snälla.  Och tillslut orkade kroppen inte mer. Den slutade att fungera. Och den där resan tillbaka. Saknar ord. Den är galet tuff. Är en ständig kamp. Även fast vi bara är. Vilar för att läka. Vi orkar inte bidra. Men vi kommer tillbaka. Och den dagen vet vi innebörden av ordet lagom. Och vi har vetskapen om ordet nej. Och fram tills dess försöker vi finna glädjen i de små sakerna. Knarret av snön under fötterna. Fågelkvittret. Lyckan av de glada nyanserna. Glädjen med livet. När livet är som svårast. Men en dag är vi tillbaka. Starkare. Och klokare. Men det tar tid. Lång tid. Och vi måste tillåta oss det. För till Ingemannslandet vill ingen återvända. Någonsin. På riktigt. Punkt.

IMG_6148

 

22 reaktioner på ”Hon tog steget

  1. grongoling2 2016-03-16 / 9:34 e m

    Ja, så modigt och bra gjort av din bloggvän! Fast det är en så vanlig sjukdom så får vi fortfarande höra att vi är lata ibland, skrämmande.
    Tycker du är jätteklok som fortsätter med dina sömntabletter för att få den viktiga vilan. Och ditt förra inlägg var så starkt! Stor igenkänningsfaktor. Vem som helst annars, som man hörde talas om som gör så där, skulle man ju tänka: Vilken knasboll, så dum mot sig själv ska man ju inte vara. Men ändå har jag gjort så, och fortsätter ibland att göra så när jag glömmer bort hur det borde vara, mitt eget värde och så. En sjukdom där man själv agerar så att man blir sjukare. Galet.
    Kram

    Gillad av 1 person

    • Anna 2016-03-17 / 12:22 e m

      Verkligen galet, men förhoppningsvis går vi klokare ut ur denna sjukdom?!❤️

      Tror med på att det just nu är viktigare att jag fortsätter med sömntabletten. Får ta nedtrappningen senare, när jag är starkare.

      Styrkekram ❤️

      Gilla

  2. TantGlad 2016-03-16 / 9:43 e m

    Jag tror nog många inte förstår vad det handlar om förrän de är där.
    Det är klart att man får betala ett dyrt pris bara därför man har jobbat lite för mycket, och kanske inte lyssnat på kroppen tidigare. Själen är viktig.

    Hoppas att du får en fortsatt fin kväll, och sov nu så gott.

    Kram.

    Gillad av 1 person

    • Anna 2016-03-17 / 12:19 e m

      Tyvärr så sant ❤️

      Fick en fin kväll igår 🙏

      Kram fina du ❤️

      Gilla

  3. Znogge 2016-03-17 / 6:52 f m

    Så modigt av din bloggvän att framträda i tidningen och modiga människor behövs. Hon är långtifrån ensam i sin situation och det är viktigt att vi gör saker talbara!

    Kram ❤

    Gillad av 1 person

    • Anna 2016-03-17 / 12:18 e m

      Hon är så modig och stark❤️🙏❤️

      Kram❤️

      Gilla

  4. Susanna 2016-03-17 / 7:28 f m

    Plötsligt blivit usel på att kommentera, men ditt förra inlägg… Det gick inte lika långt för mig, men som jag känner med dig. Man vill vara duktig och alla till lags. Bästa mamman, bästa kollegan, bästa partnern. Och vad fan fick man för det? Var hos kurator igår och ännu en pusselbit föll på plats, ska skriva om det i bloggen när tid finns. Det var lite som en blixt från klar himmel när hon ritade på tavlan och skrev om alla beslut jag tar och att jag alltid utgår ifrån att alla andra ska må bra Ken glömmer mig själv. Då kom orden : pappa kallade mig ofta egoist. Inser att jag tänker dem tanken dagligen: jag är egoist, ego, hemsk… Och att jag mår såhär är resultatet av motsatsen. Mycket att bearbeta.

    Gillad av 1 person

    • Anna 2016-03-17 / 12:17 e m

      Tänk vad duktiga våra kuratorer är. De hittar alla vägar, utan att vi själva ens visste att de fanns❤️ Många tunga, djupa obearbetade känslor kommer fram, som måste bearbetas, för att vi ska få må bra igen❤️

      Blir det fjällen till veckan för er?!

      Styrkekram❤️❤️❤️

      Gilla

      • Susanna 2016-03-17 / 3:19 e m

        Ja, utan kurator vette tusan hur det gått… Tyvärr blir det nog inget fjällen, min industriarbetande sambo jobbar hela helgen och när han är ledig så kan nog ingen annan ta ledigt 😦 Det låter som rena drömmen med en påskvecka i paradiset ☺️

        Gilla

  5. Att bara vara jag 2016-03-17 / 7:57 f m

    Just detta verkar vara så himla svårt för andra som inte haft någon psykisk ohälsa att förstå.
    Det finns så många fördomar/ okunskap angående psykisk ohälsa. Tror nog att det är viktigt att det finns människor som skriver och berättar eller åker runt i Sveriges avlånga land och berättar i skolor/arbetsplatser å dylikt. Själv är jag sparsam med att berätta om min psykiska ohälsa och orsaken till detta tillstånd (för det är så tungt. Har inte riktigt den kraften att berätta om min situation då och nu) sen missförstås det så lätt. Härligt är det i alla fall med personer som vågar öppna upp sig själva och berätta, Kramar till dig!

    Gillad av 1 person

    • Anna 2016-03-17 / 12:14 e m

      Instämmer i dina tankar, fördomarna och okunskapen är stor. Genom att fler vågar ta klivet och berätta om det, så ökar förhoppningsvis förståelsen i samhället som stort❤️

      Styrkekram fina du ❤️

      Gilla

  6. ibod11 2016-03-17 / 9:09 f m

    Jag förstod alldeles för sent att en bekant, som jag inte var nära vän med då, hade gått igenom samma helvete utan att berätta för någon. Inte ens hennes man och barn visste hela sanningen. Så stor var skammen. Hon kraschade när hon var ensam och kämpade sig upp till en fungerande nivå när andra var i närheten. Hon kämpade ensam alldeles för länge med resultatet att hon fick fysiska besvär som aldrig försvinner. Nu har hon nyligen berättat, kanske för att hon vet att jag förstår till viss del, och jag är full av beundran över hur denna kvinna (numera vän) har tagit sig tillbaka, länge på egen hand innan hon bad om hjälp. Just för personer som hon är det så viktigt att fler vågar berätta. Ni är inte lata och skammen måste motarbetas. Det kan bara göras genom information. En stor eloge till dig och alla som vågar och orkar.
    Stor kram ❤

    Gillad av 1 person

    • Anna 2016-03-17 / 12:09 e m

      Tänk så många det finns, som ensamma i det dolda, kämpar på med denna sjukdom❤️ Fasen skam går de flesta igenom, och fel är det. Vi ska inte behöva skämmas, men många gör det ändå. Blir som ett nederlag. Varför orkar alla andra, men inte jag?

      Tack för att du delar med dig om hennes resa❤️🙏❤️

      En Styrkekram till både dig, och din fina vän❤️❤️❤️

      Gilla

  7. Geddfish 2016-03-17 / 11:13 f m

    Tack för ditt inlägg och tips om din bloggvän ❤ ska ut och kolla tidningen på bibblan.
    Ni är modiga som skriver och det är viktigt. Viktigt att berätta. För att läka, som du skriver.
    Varm och mjuk kram ❤

    Gillad av 1 person

  8. grimmfjall 2016-03-17 / 12:56 e m

    Åh, så skönt att du kunde vända en arg och ledsam dag till en bra och givande kväll. Jag blir glad för din skull!

    Jag tycker också att du är klok som fortsätter med imovanen ett tag till. Sömn är livsviktigt! Jag åt imovane under en period när jag mådde dåligt och började med den mycket dåliga vanan att ta den dagtid för att få sova bort ångesten. Jag gjorde detta oftare och oftare under dagarna och efter en period så kunde jag inte hantera min ångest och mitt dåliga mående alls utan tabletterna. Jag var fast. Jag fick ökad tolerans och började ta dubbla tabletter (även dagtid) och satte mig i situationer där jag började ljuga för läkare för att få fler recept (jag glömde min necessär, tablettasken åkte ner bakom badkaret etc). Tog mig till slut bort från det beteendet när min läkare såg igenom lögnerna. Blev snabb uttrappning och idag får jag inte längre äta beroendeframkallande sömntabletter.

    Vill absolut inte komma med några pekpinnar. Det är verkligen inte min avsikt. Däremot tänkte jag berätta om mina erfarenheter av just imovane och att ta dem på andra tider än till nattsömnen. (Är jätterädd att du ska bli arg och ledsen nu men jag menar verkligen inget inget inget illa.)

    Kram fina du.

    Gilla

    • Anna 2016-03-17 / 1:01 e m

      Ingen fara fina du, är så glad att du delar med dig av dina erfarenheter och fallgropar, så slipper jag gå igenom detsamma. Vi lär oss av varandra ❤️

      Imovanen är just lite lurig, med tanke på att den är så starkt beroendeframkallande. Men känner att jag just nu behöver min sömn nattetid, mår så mycket bättre dagtid. Men ska inte ta den på dagen igen, vill ogärna hamna i den onda cirkel som du fick.

      Tack för att du delar med dig ❤️

      Kram❤️

      Gilla

  9. dithequeen 2016-03-18 / 6:43 e m

    Hemmatidningen har en debattserie om stress och utmattning just nu. De vill ha fler som berättar men jag orkar inte det just nu. Tyvärr, är glad att de som orkar berättar för att andra ska förstå hur vi har det. Min bättre hälft förstår nog en del men inte allt och jag orkar inte berätta om hur allt är egentligen för att det är så svårt att förklara,tyvärr…ingen annan runt mig har sagt att de förstår och vet egentligen inte om de förstått hur det är. Nå det är som det är just nu. Kramen 💖

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️