Den lugna euforiska känslan

I helgen hann vi prata mycket om vår framtid. Vi passade på, när vår lilla stjärna inte var hemma. En sak har vi kommit fram till. Vi kommer att sälja vårt hus. Inte i närtid, men om 2-3 år. Den dagen vår stjärna inte älskar att leka i snön längre. Eller kicka boll. Cykla. Bygga kojor. Och så där. Hon fyller 9 år. Sonen 20 år. Under 2016.

Men om vi sedan åter bosätter oss i en lägenhet nere i stadskärnan. Eller flyttar till fjällen. Eller utomlands. Får förbli oskrivet. Finns många pararella resor som vi arbetar på. Finns många om. Måsten. Och viljor. Alla med en och samma slutsats. Downshifting av livet. Vi båda vill, hitta tillbaka till det enkla. Här i livet. Det sunda. Få en välfungerande livscykel. Få den där hälsosamma balansen.

På vägen dit, ska det sista i vårt hem renoveras. Närmast på tur står trappuppgången och hallen på plan 2. Redan igår bar någon och sonen ner alla möbler. Samtidigt som jag låg i soffan och mumsade kokochips med liten. Mitt gamla normala jag hade satt en projektdeadline om en vecka. Mitt nya normala jag har satt deadlinen, så att vi ska vara klara lagom till juni. Och sonens student.

De två återstående sovrummen och en light renovering av badrummet, ska vara klara till hösten 2017. Samma sommar, ska huset utvändigt, målas.

Vår resa ner till Bahia Feliz lutar åt att avbokas. Istället lägger vi de pengarna på utvändig upprustning av vårt sk garage. Och min någon planerar att ta två dagar semester/veckan hela sommaren, istället. Så satsar vi på vandringar uppe i fjällen, när andan faller på.

Tror det kan vara klokt för vår stjärna, att hon får lära sig uppskatta det lilla. Och vilka fel värderingar vi har gett henne. Hon är lyckligt lottad, som tidigare varje skidsäsong har kunnat tillbringa 3-4 veckor i fjällen. Och övrig tid om året har hon fått göra 6-7 resor utöver det, var minst 3-4 av dem har tillbringats utomlands. Att resa har blivit en självklarhet för henne. Och inte en förväntan. Som det borde vara.

Såklart vill vi fortsatt resa. Utan tvekan. För samtidigt så anser jag att resor berikar våra barns liv. På många sätt. De får med sig så många bra erfarenheter. Och minnen. Men det får inte bli en självklarhet. Hon måste lära sig att längta. Och vänta. Och inte få livet serverat på en guldfat. Nu dags för taktilmassage. Så skönt. Det lugna euforiska känslan efteråt, är gudomlig. Och så läkande.

Annonser

9 thoughts on “Den lugna euforiska känslan

  1. Ami 2016-02-15 / 10:44 f m

    Att planera är alltid kul! Och vi bestämde oss också för att sälja vårt hus när sonen började bli stor 🙂
    Kram

    Gilla

  2. Geddfish 2016-02-15 / 11:02 f m

    Var tid har sitt. Jag har varit med om att äga 3 hus. Allt utefter familjens dåvarande behov.
    Kram ❤

    Gilla

  3. Gröngöling2 2016-02-15 / 11:15 f m

    Spännande med nya möjligheter! Även om det kanske känns tråkigt i stunden för dottern med förändring, så kan det vara en bra sak i längden, som du skriver. Att få längta. Och framför allt, att ha föräldrar som mår bra! Det är väl det viktigaste av allt.
    Kram

    Gilla

  4. riktliv 2016-02-15 / 1:39 e m

    Planerandet är ibland roligare än genomförandet. Vi har också som plan att lämna huset när barnen inte längre behöver det geografiska läget. Ibland är alla möjligheter frustrerande. Att veta att det mesta är möjligt men att inte riktigt veta vad man ska satsa på.

    Gilla

  5. Znogge 2016-02-15 / 2:28 e m

    Många gånger blir det en omedveten kompensation med resor och mycket materiella saker när man är två föräldrar som arbetar mycket och har god ekonomi. Visst är det berikande att resa men ibland tror jag att vi vuxna överskattar vad barnen får ut av det. I alla fall när det gäller små barn. Vardagstiden med barnen är oerhört viktig för såväl stora som små… Att bara ha en mamma och pappa som hinner och orkar med betyder så mycket.

    Tycker era funderingar låter kloka. Var sak har liksom sin tid.

    Kram ❤

    Gilla

  6. Di 2016-02-15 / 6:36 e m

    Kloka tankar, en dag är barnen inte där längre och tid tillsammans i nuet är viktigare än allt för mig iaf. Har sprungit fram i livet, kämpandes för materiella ting,resor och status…länge tills en dag när skilsmässan bar mig till överlevnad och kampen för att ge mina barn de jag trodde de ville ha, men som jag inte riktigt hade råd med….och två jobb under tio år har gett mig sviter. I min värld var det de dom behövde men insikten flera år senare är en annan. Skönt att ni kan prata om hur ert liv ska vara, det gör jag och Mojen med…Sverige är fantastiskt och vi kan njuta här tillsammans och mer tid för oss och barn och barnbarn. Och vi får längta till nästa resa vart den än går. Kraam❤️

    Gilla

  7. ibod11 2016-02-15 / 6:40 e m

    Ni har många kloka funderingar och planer. Ni gör rätt i att inte skynda fram ett beslut. Så småningom blir det nog självklart vilket alternativ som är bäst. Tänk vad mycket du har lärt dig på din resa ❤

    Gilla

  8. Ditte 2016-02-15 / 8:14 e m

    Att tala om och fundera över hur ni i fortsättningen vill leva ert liv tillsammans är viktigt. Och det tar tid att få tankarna på plats. En utmning är det och en rolig sådan.
    Ofta måste man ju prioritera i livet och där är det också många bitar som ska falla på plats.
    Vi har haft två hus när barnen var små och under deras uppväxt med sedan blev det lägenhet i stan när dttrarna var flygfärdiga efter gymnasiet.
    Rest har vi gjort sedan barnen var ett par tre år. I början blev det skidveckor i svenska fjällen, Idre och Sälen och från det de var sex år blev det resor till Österrike och Frankrike en vintervecka och oftast också skidåkning i svenska fjällen.
    Några långresor blev det också under somrarna och då ibland till USA, men också mysiga båtluffningar i Greklands arkipelag. Så Europa har vi nog utforskat utom ett par länder.
    Att resa ger väldigt mycket och vi har alltid planerat dessa själva och haft väldigt roligt under tiden.
    Just att se glädjen i det lilla är viktigt och det var vi noga med . Döttrarna är idag 35 år och fortfarande gläds vi åt alla härliga resor.
    Stor kram och roligt att få följa med i er planering.

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s