Två diagnoser i en

Gårdagen glöms gärna bort. Helt. Hela dagen sköljde panikångestattacker, genom min kropp.  Kroppen var på helspänn. Hypnotic jerk, hälsade på. Fast nu i vaket tillstånd. Vi bearbetade. Och vilade. Mest det sistnämnda. Så gott det gick.

Någon rapporterade min sömnstatus. En ny starkare sömntablett skrevs ut. Vid lunchtid ringde bästa kurator B. Någon pratade. Fick uppmuntran. Stöd och bekräftelse. Min egen ork fanns inte för ord. Vi ses ibörjan av nästa vecka. Istället.

Dagen kändes oändligt lång. En evighet. Tog det nya vita magiska pillret, Imovane 7,5 mg. Sov hårt, en kort stund senare. Klockan hade precis passerat 20:00. Och för första gången på länge. Så har jag fått uppleva den underbara känslan, av att vakna utvilad. Nu förstår jag, varför vi experimenterade. Han ville visa mig att Cercadinet inte ger någon effekt. Det snälla, naturliga, icke beroendeframkallande sömnpillret.

Idag väckes jag av skönsång, frukostbricka. Och paket. Sen låg vi här alla fyra, närmare timmen. Fina paket. Nya underställ, bästa dagkrämen, skidbyxor och nya knivar. Sistnämnda var nog till hela familjen. Har i många år klagat på våra gamla. Nu när sonen och någon sköter matlagningen. Så har de äntligen förstått.

Men det bästa två, är upplevelser. Idag kommer bästa frisören J, hon ska klippa och färga mitt hår. Stort. Kan inte ens komma på när det sist hände? Augusti/September?  Gjorde det regelbundet var 8:e vecka. Innan Ingemannslandet.

Och imorgon åker jag och någon till fjällen. Utan barn. Ett lugnt SPA hotell hägrar för två dygn.  I genuinaste naturen. Bästa stället på jorden. Blir alltid så lugn i själen. Där. Sova i sköna sängar. Ligga och läsa bok. Få någon ansiktsbehandling. God mat. Men det viktigaste. Tid tillsammans. Bara vi. I en miljö som är så läkande. Och där man kan gå i sitt underställ, och vara precis den man är. 24/7. Precis vad jag behöver. Särskilt efter den här veckan.

För ännu är jag inte tillbaka. Panikångesten har släppt. Men kroppen är slut. Hjärndimman finns kvar i periferin. Nu gäller vila för att läka. Inget annat. Senaste dagarna har varit sämre. Utan tvekan. Men det har vänt. Sakta. Men det är ingen bra dag. Inte ens en mellandag? Kanske har en ny nyans av dag, smugit sig in?


TACK för alla fina kommentarer senaste dagarna! ❤️🙏❤️

Orken för att svara, och ens att besöka er, har inte funnits alls. Mitt mående senaste dagarna, har varit allt annat än bra. Djupet av ett bakslag är enormt, trodde aldrig att jag skulle behöva få känna mig så bottenlöst rädd, förtvivlad och svag igen…. fy för hur vidrig denna sjukdom är. Två diagnoser i en. Som man brottas med samtidigt.

image

Mörka nyanser väller in

Ångesten har tagit över. Mörka nyanser väller in. Kan inte stoppa. Paniken sitter i halsgropen. Försöker tänka positivt. Det är bara ett litet bakslag. Mitt nya normala jag, tar snart över. Igen. Måste bara låta vågorna ha sin gilla gång. Snart ebbar de ut. Snart tar jag många steg framåt. Igen. Stannar i min bubbla. Nerbäddad. Någon arbetar hemifrån.

Varför? Vad gjorde jag fel? Circadin:ets frånvaro? Mina få och korta besök, i det riktiga livet? Min nya bubbla, dagtid? Många frågor. Och inga svar.