Träningsförbud

Har tid hos bästa kurator B idag. Ligger här som bäst, och förbereder mig. En sak som jag tänker ta upp, är mitt träningsförbud. Efter att ha spenderat i genomsnitt 20 timmar av dygnet, i min bubbla (aka säng). De senaste fyra månaderna. Så har kroppens muskler börjat förtvina. Försvinna. Den lilla gnutta som finns kvar, skriker efter stimulans. Men när vet jag att kroppen är redo? När vet jag att träning inte skadar, min utmattade kropp? Och i vilken ända ska jag börja?

Vet att nästa planerade aktivitet i min rehabplan, är vattenträning. Vet egentligen inte vad det innebär. Men ser framför mig hur jag får göra diverse akrobatiska rörelser. I en uppvärmd bassäng. Har klickat hem en baddräkt med halva ben. In case of. Vill ogärna blotta mindre smickrande delar. När jag ska vända ut och in på mig. Där i bassängen. Men räknas det som träning? Vill så gärna veta.

Längtar efter mina långa power walks. Eller efter ett pass indoor walking. Eller ett 75 minuters pass med bikram yoga. Jag vill, jag vill. Helst nu. På en gång.

Men så vet jag. Orken för min dagliga 15 minuters promenad. Finns inte. Borde döpa om den till veckopromenad. För ungefär så ofta blir den av.

Är det så att jag har låtit mitt mantra, ta över? Mitt vila för att läka. För jag läker.  Bra. Men vilar jag för mycket? Har vilan gjort mig lat? Eller är det så att min kropp fortsatt är utmattad? Även fast bubblorna är fler. Och starkare. För varje dag. Många frågor. Och inga svar. Tur att jag får träffa bästa kurator B idag. Hon har alltid så kloka svar.

Annonser

10 thoughts on “Träningsförbud

  1. Annavega 2016-01-21 / 12:30 e m

    Jag har som du varit kraschad sedan augusti. Börjar hämta mig från den depression jag också lider av nu. Jag har av läkare och kurator fått starka råd om att försöka komma ut på en promenad varje dag och det fixar jag oftast. Tror att det är jättenyttigt. Har de sagt att du inte ska? Handla på Ica går också bra för mig men en resa till Thailand skulle jag ALDRIG fixa, så det är jag imponerad över att någon i ”vår” situation klarat av. Jag pallar inte ens av att åka in till centrum. Så det låter som att du är på bättringsvägen!

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-01-21 / 3:07 e m

      Min kropp är så skadad, även fysiskt efter min krasch i bergväggen, så att träna gör mer skada än nytta. Både läkaren och kuratorn säger samma sak. Däremot uppmuntrar de mig att ta små korta promenader, runt kvarteret, dagligen. Mitt träningsförbud är fortsatt kvar, efter dagens samtal. Är inte ens redo för vattenträningen. Men kommer däremot få börja med medicinsk yoga, om två veckor.

      Thailandsresan var tuff. In i det sista var både vi, kuratorn och läkaren osäkra, är jag frisk nog? Fick tummen upp, först veckan innan. Själva resan dit och hem, var tufft. Men fixade det tack vare öronproppar och starkare medicin. Och av att min någon uppgraderade vår resa, och vi struntade helt i alla arrangemang. Är tacksam att vi kom iväg. Läkte bra där nere. Och jag deltog 4-5 timmar per dag. Max. Utan dåligt samvete, varken från mig eller familjen.

      Jag hade de bästa förutsättningarna. Men har man inte det, skulle jag inte rek att åka på en resa, när man är här i Ingemanslandets början❤️

      Kram❤️

      Gilla

  2. Znogge 2016-01-21 / 1:03 e m

    Bara tanken på träning är garanterat ett tecken på att det på rätt håll och att du är på bättringsvägen. Men det är nog klokt att skynda långsamt. En promenad om dagen tycker jag verkar vara ett bra första mål. Simning brukar vara skonsam motion för kroppen och avkopplande för själen om man tar det lugnt och i egen takt.

    Kram och lycka till i dag ❤

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-01-21 / 3:14 e m

      Precis samma ord fick jag av kuratorn. Idag. Mitt första mål är att få till den dagliga korta promenaden på 15 minuter. När jag är där, ska jag öka med fem minuter varje vecka. Sen tar vi nya beslut. Vattenträningen avstyrdes. Är inte redo. Däremot ska jag få börja med medicinsk yoga, om två veckor.

      Kram❤️

      Gilla

  3. Helena 2016-01-21 / 3:11 e m

    Tror också att du är på bättringsvägen 🙂 men var försiktig med träningen, jag började också prova promenader lite för tidigt så det blev fel och man blev helt slut resten av dagen, bara genom att gå runt kvarteret. Vattenträning är jättebra tror jag, skonsam för kroppen :). Jag vet hur det är det där med att längta efter det man höll på med förr, jag blir sjuk varje gång jag går förbi skidspåren här 🙂 är så sugen, men jag hindrar mig där och tror det är galet dumt just nu. Håller mig till promenader än så länge :). Hoppas det gick bra hos kuratorn. Kram ♥

    Liked by 1 person

  4. Millans Värld 2016-01-21 / 3:37 e m

    Jag tror fortfarande att din kropp fortfarande är utmattad även om du är på rätt väg.
    Klara av de korta promenaderna först innan du tänker steget längre.
    Vattenbassängträning är säkert bra då kroppen inte tar lika mycket stryk under vattnet.
    Har hört att sådana pass kan vara ganska så ”jobbiga”.
    Ha en skön eftermiddag och kväll!
    Kram

    Gilla

  5. ibod11 2016-01-21 / 4:40 e m

    Jag känner väldig mycket igen din längtan efter att röra på dig. Vi är hindrade av olika anledningar men vi känner nog likadant just i det fallet. Men det är hoppet och längtan efter det vi vet kommer, orken att anstränga oss, som hjälper oss dit. Vi ska njuta av långa och snabba promenader och diverse andra aktiviteter 🙂
    Vattenträning har jag testat flera gånger. På reumatikersjukhuset i Strängnäs tränade jag i grupp i 34-gradigt vatten och det var så undergörande. Men det hjälpte bara för stunden.
    Kan du inte få börja med lätt styrketräning hemma med din egen kropp som motvikt? Att ligga på golvet och lyfta på t ex ett ben är en bra början. Men självklart måste du höra med kuratorn eller annan vårdpersonal först.
    Kram ❤

    Gilla

  6. Ditte 2016-01-21 / 11:52 e m

    Att skynda långsamt är nog viktigt men också att få kroppen att börja vänja sig vid lite rörelse. Med tonvikt på lite. Rörelser i ljummet vatten med hjälp av sjukgymnast (vattenträning) brukar vara läkande och skonsamt för både för krop och själ likaså varsam träning med en sjukgymnast som kanske kan komma hem till dig för att så sakteliga börja träna dina muskler.
    Det finns sjukgymnaster som är specialutbildade just för detta…
    Visst gäller det att skynda långsamt men ändå känns det som om du har i tankarna kommit en bit framåt.
    Kram!

    Liked by 1 person

  7. Tankar om utmattning 2016-01-22 / 9:04 f m

    Tänker på en sak när jag läser ditt inlägg, hur man värderar det här ordet ”träning”. I livet före sjukdomen var träning tufft, svettigt och jobbigt för mig. Förknippat med prestation. Annars var det liksom inte lönt. Det tog mig väldigt lång tid att acceptera att träning kan vara så mycket mer än det. Att en promenad runt huset kan vara träning, eller ett lugnt pass med qi gong eller medicinsk yoga, att skotta snö…

    Om du inte orkar 15 min promenad per dag så sänk kraven. Just nu kanske du är redo för 2 minuters promenad. Eller bara att gå ut i hallen och knyta på gympaskorna och sitta med dem på ett par minuter innan du tar av dem igen! 😉 Jag tror att man vänjer kroppen vid en rutin. Sen om du är ute i två eller 60 minuter är oväsentligt. Men en daglig rutin är bra att ha. Lycka till!

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-01-23 / 8:01 f m

      Jag älskar att träna, att få den där adrenalinkicken efter ett hårt pass. Innan jag hamnade här gick jag så tog jag dagligen 8-10 km promenader i högt tempo. Och tränade. Är lite dit jag vill komma igen. Jag mår bra av träning. Men får börja långsamt. Får inte chockstarta kroppen, efter den här enorma utmattningen.

      Men precis som du säger, kan träning innebära även de små sakerna. Även fast jag inte förknippar det med träning.

      När jag hittills har kommit ut på en promenad runt kvarteret, i ett långsamt tempo. Så har jag mer sett på det som ett sätt att stärka mig. Ha förmågan att lyckas ta mig ur sängen. Klä på mig, ha modet att orka öppna dörren och lämna min trygghetszon för en kort promenad i friska luften. Och träning är det, på alla plan, fysiskt såväl som psykiskt.

      Kram❤️

      Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s