Berörde mig extra

Klockan närmar sig morgon. I vanlig ordning, så vaknade jag 04:00. Tacksam. Ännu en morgon, kommer orken finnas för att delta. I morgonstöket. Som jag har saknat det. Lika mycket, som jag nu istället saknar, frukostbrickan. Och den stunden. Här i min bubbla.

Idag är första dagen, på min rehabiliteringsplan. En timmes taktilmassage, står på agendan. Ser fram emot det. Längtar efter att få känna det rogivande lugnet. I kroppen. Den där underbara känslan, av nyansen lycklig. Tänk vilka magiska krafter det lilla hormonet har. Oxytocinet. Bästa hormonet. För mig.

Resten av dagen, blir det åter vila. Vila för att läka. Ett inlägg (länkar när jag sitter vid dator) som jag läste för en stund sedan, berörde mig extra. Idag. Kände tacksamhet. Men samtidigt sorg.

Tacksam, för att någon verkligen låter mig vila för att läka. För att han har tagit över alla måsten, och krav. På alla plan. Han sköter allt. Med lite hjälp av sonen.

Samtidigt skapade den en sorg. Jag insåg någons enorma belastning. Sedan jag flyttade hit. Till Ingemannslandet. På alla de osynliga krav och måsten, som jag har glömt av. Den där verkligheten. Vardagen. Glömda gympapåsar hemma. Den varma mössan. Oväntade aktiviteter. Playdates. Försvunna lappar. Alla snabba just-nu-beslut.

Utöver det, har han livspusslets alla andra krav och måsten. På hans bord. Och hans arbete. Och på toppen över allt. Även mig. Och med allt extra arbete, som det innebär. Just nu.

Ännu en gång, förstår jag den viktiga innebörden, av att vi båda inkluderas i vården. Av mig. Hur viktigt det faktiskt är, att även någon får stöd och hjälp. Och bekräftelse. Av bästa kurator B. Men även av vår läkare.

Är tacksam för att vi har möjligheten, att ha hjälp. Här hemma. Att vår kära K kan avlasta med städning. Och lite tvätt. Hon gör de små osynliga sakerna. Som jag normalt gör. Saker som någon inte ser. Hennes hjälp är ovärderlig. Just nu. Utan hennes extra krafter, hade någon fallit omkull. Av ännu fler måsten och krav. På hans bord.

När den här resan är slut. När den där åtråvärda enkelbiljetten, vilar i min hand. Skickar jag iväg honom till värmen. På bästa resorten. Ensam. Med 10 böcker. Och ingen mobil. Och så får han komma hem, först tidigast när han har läst ut alla böckerna. För då vet jag att han har återhämtat sig. Efter Ingemannslandet. Men fram tills dess, måste jag skapa andrum. För honom. Viktigt.

Nu är det strax dax att väcka familjen. Med kramar. Och kärlek. Tända ljus. Fixa frukost. Äggröra och några skivor avokado. Och en bärsmoothie till liten. Njuta av nuet. Och av helg.

Annonser

8 thoughts on “Berörde mig extra

  1. Znogge 2016-01-15 / 6:54 f m

    Ja, när livet ställs på sin spets av olika anledningar så är det gott att ha personer som ställer upp och kan hjälpa till för det behövs. Om någon hade varit i din situation så hade du gjort på samma sak men visst är det bra när någon mer kan hjälpa till. Skönt att ni har K. Det finns en gräns för vad man hinner och ibland får man lägga ribban lägre för att orka. Men med barn i huset så är det mycket med logistiken!

    Önskar dig och din familj en fin fredag!

    Kram ❤

    Gilla

    • Anna 2016-01-15 / 8:54 f m

      Helt klart, så hade jag utan tvekan, ställt upp och tagit över allt, om situationen hade varit omvänd❤️

      Tider hade vi K för att köpa oss tid, i vardagen. Såklart uppskattade vi henne lika mycket då. Men hade hon förhinder (händer ytterst sällan), fixade vi livet ändå. Men nu går det inte, eller så klart det går. Men hemmet skulle förfalla.

      Mina 8 första veckor pausade vi hennes hjälp, jag ville inte alls visa hur dåligt jag mådde. Hade inte fullt ut accepterat sjukdomen, eller hunnit bearbeta och ta till mig de mörka nyanserna. Då var det stökigt här hemma. Vi sänkte inte bara ribban, utan kastade bort den helt. Jag låg ju då bara här i min bubbla. Behövde inte se eländet. Kära K första besök tillbaka, tog 8 timmar. I normalfallet är hon här 3 timmar. Numera 4, så att hon hinner med det där lilla extra (städa och organisera i kylen, ha styr på dotterns garderob – ett ständigt kaos där, blomfix och så vidare).

      Önskar dig detsamma❤️

      Kram!

      Gilla

  2. Comsi Comsa 2016-01-15 / 8:53 f m

    Så mysigt uppvaknande din familj får.. 🙂
    Önskar dig den bästa fredagen och ger dig en kram. ❤

    Liked by 1 person

    • Anna 2016-01-15 / 8:55 f m

      Tack fina du😊

      Önskar dig detsamma!

      Kram❤️

      Gilla

  3. Millans Värld 2016-01-15 / 9:27 f m

    Jag tycker att det är fint att någon tar hand om dig och sköter det andra vardagssysslorna så du slipper oroa dig för hur allt fungerar.
    Det gör mig gott att läsa men visst kan det bli för mycket för någon så då är det ju bra att kuratorn finns etc.

    När jag kraschade första gången 2007 så levde jag fortfarande i mitt äktenskap (det höll i 18.5 år) men min dåvarande make hade jättesvårt för att vara den som stödde mig. Han erkände att han inte klarade av den uppgiften att ta över allt som jag alltid gjort. Det gjorde att mycket blev väldigt infekterat och inte särskilt enkelt för mig.
    Det var väldigt svårt att läka då min make ville att jag fortfarande skulle vara det där stödet för honom som jag alltid varit tidigare…
    Det var en mycket tung tid och det slutade med att vi separerade under ”mitt tillfrisknande” och skiljde oss.

    När jag sen blev sjuk igen och var singel var det faktiskt mycket lättare för mig när ingen annan flåsade mig i nacken.
    Konstigt kanske men sant!

    Så var glad att du har någon som så genuint älskar dig och bryr sig om ditt mående.

    Varm Kram

    Gilla

  4. ibod11 2016-01-15 / 9:37 f m

    Jag är säker på att dina ord och din uppskattning av någon ger honom allt han behöver tillbaka. Att han ser hur du långsamt kommer tillbaka måste vara den största energikicken för honom. Jag har flera gånger, när jag har läst det du skrivit, känt ett minne av kärleken mellan mig och min man. Jag blir glad av att förstå att den kärleken finns hos er och att ni tar hand om den och varandra.
    Vilken fantastisk present du tänker ge någon. Troligtvis är din återkomst den bästa presenten och han skulle kanske vilja ta vara på alla dagar med den friska du. Men du känner honom och förstår nog bäst att han behöver vila från allt när det är över.
    Kram ❤

    Gilla

  5. Helena 2016-01-15 / 2:49 e m

    Härligt med massage, går själv på massage en gång i månaden. 🙂 Dom drar ett tungt lass våra män. Kram ❤️

    Gilla

  6. Tankar om utmattning 2016-01-15 / 3:38 e m

    Visst vill man att de som är nära också ska orka. Känner ibland dåligt samvete över allt som alla andra får göra för att jag inte orkar. Men vänta inte tills du blir frisk med att skicka honom att vila upp sig, försök hitta återhämtning åt honom ofta.

    Kanske även att han behöver en egen samtalskontakt för att hantera sina känslor som utmattningen väckt. Sånt som han inte vågar säga till dig, för att inte oroa dig, eller av rädsla att göra dig sämre. Att rensa ut allt innan det växer sig för stort.

    Jag tänker fortfarande på saker som jag/han/vi ska göra när jag blir frisk, men det har gått snart fem år för mig och de som hjälper mig varje dag måste få chans att vila, sova, återhämta sig och känna glädje, hela tiden. Annars orkar inte de heller.
    Vila lugnt! Kram!

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s