Fortsatt känner jag av

Sedan nyår har bubblorna ökat. Inte markant. Men de har blivit fler. För varje dag. Och det märks.

Idag var jag inställd på en mellandag. Till och med en sämre mellandag. Utflykten till Kamala Beach tog fem timmar. Igår. Varav 3,5 timme spenderades på stranden. Var social hela stunden. Hann bara vila en timme på resorten, innan kvällens middag. Och fotmassage.

Från början hade vi bestämt oss för max tre timmar. Med resan fram och tillbaka, inkluderad. Men det var så lugnt på stranden. Inte alls samma ståhej som här i Karon, eller på Kata. Och vi hade så trevligt. Vi stannade kvar. Mitt beslut.

Kände att det var värt en mellandag. Men  när hjärntröttheten, gjorde sig påmind. Och orden började försvinna. Och när den där första virrigheten infann sig. Åkte vi hem.

Om det var den där fotmassagen innan middagen, som utlöste det underbara lilla hormonet. Som läkte. Eller att jag faktiskt sakta har börjar må bättre. Låter jag vara osagt. Men en mellandag kom inte. Jag var närvarande. Nästan hela dagen. Idag. Med öronproppar i solstolen. Och med bästa utsikten. Palmerna. Och den klarblå himlen. Skönt.

Och ikväll gjorde vi en liten presentshopping, innan middag. Och landade för en stund sedan, här. På resorten. Och fortsatt känner jag av de underbara bubblorna. Energin. Underbart!