Målbild

Idag kom ett brev från Försäkringskassan. Som min chef skulle fylla i. Hur ser planen ut, för min tillbaka gång, till tjänst? Och från vilket datum? Hjälp. Är så icke redo för det, ännu. Fick en panikångest attack. Tänkte fyrkant. Hjälpte.

Någon mailade kuratorn. Hon svarade inom 5 minuter. Lugnande. Standardförfarande, efter 90 dagar. Min första tanke var, har jag redan varit 90 dagar här? I Ingemannslandet. Någon ringde min chef. Berättade. Hon i sin tur tog kontakt med HR.

Och nu är blanketten ifylld. Och inskickad. Min arbetsgivare hänvisar om att en plan kommer att finnas på plats. Den dagen läkaren säger att jag är redo. Inte en dag tidigare. De la vikt på, att det viktigaste just nu, är att jag blir frisk. Och inte minst stark nog att börja arbetsträna 25%. Den dagen de får klartecken, finns en plan på plats. Skönt. Har även deras stöd. Även fast jag innerst inne, visste.

I min rehabiliteringsplan, ska jag orka med 10 timmars aktivitet per vecka, utanför hemmet. Och fortsatt orka med livet. Innan jag är redo för att börja arbetsträna, 25%. Vi börjar veckan efter att vi kommer hem. Med en timme. Samtidigt som tiderna hos bästa kuratorn, ökar. Successivt, i den takt hon anser att jag orkar. Sedan kommer timme efter timme att läggas på. Det kan till och med bli så, att vi måste backa vid något skede. Vanligt. Kuratorn har förvarnat. När man hamnar kring 6-7 timmars aktiviteter utanför hemmet  per vecka, brukar man behöva bromsa. Ibland även behöva backa.

Jag som är så frågvis, och inte minst vill veta. Ställde frågan, senast vi träffades. När tror hon att jag är uppe i 10 timmars aktivitet utanför hemmet, per vecka? Kuratorn tror tidigast i april/maj. Sedan ska jag lyckas hålla den nivån minst ett par månader, gärna tre. Först sedan är jag redo, att börja arbetsträna 25%.

Det vill säga, först till hösten 2016, är jag redo. Galet lång tid. På riktigt. Det betyder att det kommer att ta minst ett år. Till. Minst. Innan jag arbetar 75%. Förmodligen mer.

På den här resan, så här långt, har jag redan nu bestämt mig. Aldrig mer än 100% tjänst. Det är inte värt det. Och ingen mer karriärtörst. Mitt nya normala jag, är nöjd med det jag har. Mitt gamla jag har klättrat tillräckligt högt, redan.

Jag viskar: funderar till och med på att lämna min bransch helt. Har en målbild. Men innan jag berättar, måste jag själv bearbeta den. Lite till.

Strax kommer liten och någon hem. De har åkt iväg och lämnat vår kära Bella. Vår älskade kanin. Även hon får semester. Viktigt. Hon är en del av familjen.

Imorgon kring lunchtid, tar vi tåget ner till Arlanda. Strax efter 18:00 lyfter vi. Blir prövningarnas dag, för mig. Är resvan. Utan tvekan. Har rest mycket privat, såväl som professionellt. Men nu är det annorlunda. Jag bor numera i Ingemannslandet. Men vi fixar det. Någon har preppat. Allt.

Han är stark, så mycket starkare än jag. Just därför älskar jag honom, så mycket som jag gör. Det finns, och kommer aldrig att finnas någon som är så bra. Som just min någon. Ni anar inte hur mycket han betyder. För just mig.

Annonser

7 thoughts on “Målbild

  1. evakerstin 2015-12-22 / 6:50 e m

    Så braaaaaa att du har stöd.
    Och så bra att du har kommit fram till att dra ner på arbetstiden.
    Ha nu en skön lugn jul och trevlig resa.
    /Leva-Kerstin
    http://www.steeperz.com

    Gilla

  2. Victoria 2015-12-22 / 8:15 e m

    Åh, vad skönt att du har ett sånt stöd i din tillvaro i ingenmanslandet, sådant är guld värt när livet är skört. Jag har läst alla inläggen härinne och känner igen mig i det du beskriver, jag har ju själv varit i det landet.

    Hoppas att ni får en lugn och skön jul och nyår och ta hand om dig nu.

    Många varma kramar från mig

    Gilla

  3. sannaljungberg2014 2015-12-22 / 10:22 e m

    Wow…vad skönt det låter med rehabiliteringsplan. Samtidigt låter det lite skrämmande för i mitt huvud kan en rehabplan snabbt förvandlas till krav (fast jag vet ju att det inte är så i de allra flesta fall) I januari ska jag träffa företagsläkaren på företaget som vill sparka mig eftersom de inte tror att det finns nåt som passar mig längre hos dem. Har en känsla av att den rehabplanen inte blir lika bra som din…
    Ha det så underbart på er resa, jag önskar dig en god jul.
    Kramar ❤

    Gilla

  4. riktliv 2015-12-23 / 9:06 f m

    Åh, nu förstår jag varför min rehabilitering om och om igen har återgått till utmattning. Önskar att din kurator kunde dela med sig en rehabplan till min psykolog och läkare. Hoppas att semestern blir precis som du önskar. God Jul och Gott nytt år.

    Gilla

  5. ibod11 2015-12-23 / 9:30 f m

    Ett brev betyder så mycket, i det här fallet i negativ mening. Förnuftsmässigt förstår vi att fk måste följa riktlinjerna men känslomässigt är det svårt att fatta att de är så okänsliga. Att sjuka måste vara friska för att orka med byråkratin är en klyscha men den stämmer verkligen. Tur du har ett starkt team som snabbt tar tag i alla sånt.
    Jag ser med stor spänning fram emot den dag då du känner dig redo att berätta om planerna 🙂
    Stor kram ❤

    Gilla

  6. Suss 2015-12-23 / 2:06 e m

    Fina A. Ha en fantastisk resa, jag är övertygad om att allt kommer bli underbart. Att ha sin man vid sin sida som man älskar så mycket är världens härligaste känsla….jag vet ❤

    Kram och ta hand om dig nu. Sola, bada och njut av stunden.

    Gilla

  7. Helena 2015-12-28 / 6:53 e m

    Visst är det härligt med stort stöd i hemmet, det har jag med. Vilken bra arbetsgivare du har som ordnar upp allt, det var det minsta jag hade när jag började arbetsträna. Ingen visste vad det var där jag var tyvärr, men så gick det åt skogen direkt med.

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s