Ett steg på vägen

Jag kom ut. I friska luften. Fick sällskap av en fin vän. Vår granne. En vän som har sett alla nyanser av mig. Både de bra. Och de dåliga. Och hon dömer inte. Hon förstår. Hon vet vem jag egentligen är. Innan jag hamnade här. I Ingemannslandet.

Tillsammans med henne, kan jag skratta. Och gråta. Jag kan vara virrig, utan att skämmas. Hon lyfter mig, när jag behöver det som mest. Hon är en av  få, som jag har släppt innan för min skyddsmur. Min isolering. Nu. Och det är stort. För mig.

Och promenaden var så skön. Orkar inte så mycket. Men de där 10 minuterna, så värdefulla. Älskar hösten. Dofterna. Kylan. Och de där få underbara snöflingorna, som sakta singlar ner sig ner mot marken. Och sällskapet. Bästa. Tack för att du finns. Tog ett stort steg idag. Ett steg på vägen, mot mitt nya normala jag.

Annonser

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s