Falsk bild

Jag valde ganska så tidigt att isolera mig. Här i min bubbla. Allt efter att dagarna gick där i början, så fick jag dåligt samvete. Underbara människor som hörde av sig. Mår du bättre nu? En jobbig fråga. Riktigt jobbig.

För i den tidsperioden mådde jag sämre för varje dag. Psykiskt. Av ångest. Och av dåligt samvete. För allt och alla. För mitt arbete. För alla jag svek. Som jag lämnade i sticket. För så kändes det. Fysiskt för den där extrema utmattningen. Enorma tröttheten. Den var konstant. Hade inga krafter alls. Inte ens för min kära familj. Jag bara låg där. Sov. Eller stirrade i taket. Eller väggen. Mest sov jag. Var i min bubbla mer eller mindre 24/7.

De första två veckorna mådde jag förhållandevis bra. Hade så mycket adrenalin i kroppen. Men i takt med att adrenalinet försvann, så blev det mörkare. Och mörkare. Sedan vände det. Successivt. Såg det inte då. Men nu. I takt med att den stämningshöjande medicinen började ge effekt, började jag må bättre. Sakta.

Och ungefär någonstans där började jag skriva av mig. I samma takt som jag började få ork för mina käraste. Det bästa som finns. Någon. Och mina två underbara barn.

Så här i efterhand kan jag ångra, att jag inte började tidigare. Att skriva.  Inser samtidigt att jag då, inte hade kunnat. Har alltid haft lätt att uttrycka mig i skrift, men de där fem första veckorna. Hade inte funkat. Jag var totalt tom. Klarade inte ens att få ihop bokstäverna. Inte ens om jag läste enklaste meningen. Det gick inte.

Men så vände det. Och ungefär sedan dess har jag skrivit av mig. Insåg idag, att kanske målar jag en falsk bild. För de som aldrig har varit här. I Ingemannslandet. För mig är den realistisk. Mår bättre än på länge.

Valde tidigt att ”glömma” min mobil. Inte helt. Har sporadisk med någon veckas mellanrum tittat på den. Sett sms:en som kommer. Valt att läsa och svara på enstaka. Så även idag. Det var då jag förstod. Att alla inte förstår.

Jag mår bättre. Jag är med så mycket mer. Här hemma. Fortsatt mestadels ifrån min bubbla. En våning upp. Jag har gjort enorma framsteg. Särskilt sista veckan. För mig. Men fortsatt är det vila, för att läka som gäller. Inte för att jag är lat. Utan för att inte jag orkar annat. Är vaken, men har ingen kraft.

Jag är mer vaken, tar oftast bara en sömnpaus eller två numera. Dagtid. Annan tid vilar jag. Läser bloggar om andra som är här. I Ingemannslandet. Det ger mig ett lugn. Jag är inte ensam här. Ser på en film. Eller serie. Oftast bara funderar. Bearbetar. Mig själv. Och skriver. Här.

Mitt dagliga lilla projekt. Den där korta promenaden. På dagen. Var länge sedan sist. Och därför blir jag ledsen. När underbara människor tror, att jag orkar. Mer än jag gör. Såklart så vill jag över allt annat att vi kommer till Thailand över jul & nyår. För såklart inser jag att barnen bara längtar. Men i dag ser det mörkt ut.

Idag skulle jag inte ens klara av att ta tåget till Arlanda. Än mindre stå bland allt folk i säkerhetskontrollen. Jag har inte orken. Och det handlar inte om att jag är självisk. Men jag klarar inte av alla intryck. Mängden av människor. Alla moment. Och flygresan. Vågar inte ens tänka på den. Även om jag så skulle ha öronproppar och droga ner mig med lugnande under själva flygresan..

Jag och någon är kloka. Vi försöker verkligen se till familjens bästa. Hela familjen. Och jag inser att det inte räcker. När jag skriver här, gör jag det utifrån mig själv. Inte för någon annan. Utan det är mina tankar. Funderingar. Ord. Och just det vill inte jag ändra på. För det här är ett av många sätt jag har, för mig att bearbeta. Den här resan. Mig själv. I Ingemannslandet.

Och tro mig. Min familj kommer alltid främst. Utan tvekan. Men att åka till Thailand med en mamma som mår som hon gör. Just nu. Och på kuppen blir sämre där, för det blev för mycket. Vem mår bra av det?

Såklart hoppas vi. Det är vår högsta önskan. Vi har till och med uppgraderat vår resa. För att kunna säkerställa en lugnare flight. Men fortsatt. Det finns inga garantier. Och om vi måste avboka/boka om, barnen är införstådda och förstår. Vi har stöd av både vår underbara läkare. Och kurator.

Och den där mobilen. Struntar i den helt framöver. Just nu förstår mina närmaste. Att det är vila för att läka som gäller. Kommer vi till Thailand nu eller senare. Har ingen roll. För vi kommer dit. Nog skrivet om det. Känner jag.

Och såklart är jag tacksam för alla fina kommentarer. Från er. Mina kära bloggvänner. Och från er, som är på väg hit. Eller har varit här. Och er andra.  Era kommentarer betyder mer än ni tror. Här i Ingemannslandet. På min resa. På min väg till mitt nya normala jag.

Annonser

8 thoughts on “Falsk bild

  1. Agneta 2015-11-23 / 9:16 e m

    Det är så fint att du skriver! Jättebra för din egen del och din bearbetning, men också så bra för alla som är i liknande sits som dig. Alla som söker fakta om utbrändhet och bekräftelse på att de inte är ensamma! Tack för att du delar med dig av allt det här!
    Om ni inte kommer iväg på resan nu, så får det helt enkelt bli en resa senare när du är stark nog. Du har en underbar familj som förstår och stöttar!!

    Gilla

    • Anna 2015-11-24 / 9:47 f m

      Tack Agneta för allt fint du skriver! ❤️❤️❤️

      Gilla

  2. ibod11 2015-11-23 / 9:17 e m

    De som verkligen bryr sig om tar reda på och vill förstå hur det är. Du verkar ha en underbar familj så kanske ska du nöja dig med att ha kontakt med dem just nu (förutom med oss här i bloggarnas värld såklart 🙂 ). De som finns kvar när du mår bättre är dina riktiga vänner och då vet du vilka du ska satsa på ❤

    Gilla

    • Anna 2015-11-24 / 9:46 f m

      Har bästa familjen❤️ Och tyvärr, är det nog så sant, först när man blir dålig inser man vilka ens riktiga vänner är. Kram! ❤️

      Gilla

  3. Suss 2015-11-23 / 9:36 e m

    Men åååh, kram på dig! Var sak har sin plats. Förstår verkligen att du tänker på hela familjen så att det blir bra för alla.

    Kram på dig och skynda L Å N G S A M T!

    Gilla

  4. Geddfish 2015-11-24 / 9:19 f m

    I nöden prövas vännen, sägs det så sant.
    Ett steg i taget. Klart du månar om familjen! Kram och jag önskar dig en fin tisdag med glädje 😉

    Gilla

    • Anna 2015-11-24 / 9:44 f m

      Det är nog tyvärr så, tur att jag har många andra fina vänner❤️ Kram!

      Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s