Göra om, göra rätt

Knappt så jag vågar säga det. Viskar. Jag har bakat. Och det var så kul! Tar inte åt mig hela äran, hade bästa hjälpen av Liten. Och vi pratar inget avancerat. En simpel kladdkaka. Men jag gjorde det. Vi gjorde det. Tillsammans bakade vi finaste, godaste kladdkakan. Tillsammans besteg vi Mount Everest. Så känns det. Lycka!

Kanske svårt att förstå glädjen, om man aldrig varit här. I Ingemannslandet. Vet med mig själv. Det är svårt att förstå hur en utbrändhet slår ut hjärnan. Totalt.

Till och med jag, som befinner mig här. I Ingemannslandet, har haft svårt att förstå. Att acceptera. Men jag gjorde det. Tillslut.

Hur kan jag som är så driven och högpresterande, med högre utbildning och en bra karriär. Bara tappa allt. Förmågan att göra det som jag alltid brukar. Arbeta. Laga mat. Baka. Tvätta. Städa. Handla. Komma ihåg. Organisera. Koordinera. Planera. På fritiden var jag både en engagerad klassförälder och lagledare.  Men jag gjorde det.

Jag har haft alldeles för många arbetsuppgifter, under för hög arbetsbelastning, under för lång tid. Min hjärna kollapsade. Av en stor utmattning, orsakad av stress. En stor del av hjärnan skadades.

Kroppen är smart. För att börja ”reparera”, så stängdes de stressbelastade delarna av hjärnan ner. Kroppen gav dem tid att vila. Gav dem chansen att återhämta sig. Mest troligt, kommer skadan jag själv har orsakat min hjärna, aldrig återhämta sig fullt helt. Jag kommer aldrig att kunna bli mitt normala jag. Bli den jag var. Innan. Om jag ska lämna Ingemannslandet, med enkelbiljett.

Mitt gamla normala jag, körde slut på mig. Hon var inte rädd om mig. Hon satte sig själv aldrig i främsta rum. Hon hjälpte alla andra, före sig själv. Så hon är inte välkommen tillbaka. Hon har haft sin chans.

Och bakningen idag. Ser  det som ett tecken. Sakta, sakta gradvis, börjar fas två närma sig. Och mitt nya normala jag. Hon börjar i en snigels tempo, forma sig. Lära sig. Göra om, göra rätt.

Annonser

15 thoughts on “Göra om, göra rätt

  1. Ami 2015-11-19 / 8:01 e m

    Så roligt att du orkade vara med och baka kladdkakan 🙂 Förstår att den blev extra god!
    Ha en fin kväll
    Kram

    Gilla

    • Anna 2015-11-20 / 7:58 f m

      Familjen åt den med stor glädje, så god var den! Äter själv sällan sötsaker, men älskar/älskade att baka innan stressen tog över. Hoppas hitta dit igen. Kram❤️

      Gilla

  2. Znogge 2015-11-19 / 8:08 e m

    Grattis till kladdkakan! Ett litet gott tecken på att kropp och själ så sakteliga börjar må en smula bättre 😀 Hoppas den smakade riktigt bra!

    Kram

    Gilla

    • Anna 2015-11-20 / 8:00 f m

      Tack ❤️ Bästa lilla tecknet, gjorde min dag-förmodligen vecka! 😀 Äter tyvärr inte kladdkaka, få bakverk överhuvudtaget, för sött för mig. Familjen såg åt med en stor aptit, så den fick helt klart godkänt!

      innan jag blev sjuk, eller fel. Fram tills för ett år sedan, var bakning en av mina stora passioner, intressen. Bakade jämt, och till alla. Men i takt med att stressen tog över, försvann passionen. I efterhand har jag förstått att det är bra, om det nu finns något som är bra med allt det här. Men enligt psykologen kommer jag ha min stora kreativitet kvar, eftersom den har fått dra sig undan till stor del senaste året. Den delen bör inte vara påverkad av stressen.

      Gilla

      • Anna 2015-11-20 / 8:01 f m

        Kram ❤️

        Gilla

  3. Suss 2015-11-19 / 9:29 e m

    Aaah vad härligt det låter 😍😊

    Gilla

    • Anna 2015-11-20 / 7:47 f m

      Verkligen! Ett liten steg, på en lång resa, men ändå så stort! Kram❤️

      Gilla

  4. Att bara vara jag 2015-11-20 / 6:40 f m

    Du är stark så mycket starkare än du tror och du kommer på ett och annat sätt att ta dig igenom detta…. De små sakerna man gör (som att baka kladdkaka tillsammans med någon) gör skillnad – gör dagen – gör framsteg även om de stegen tas i myrsteg… Stor kram ♥

    Gilla

    • Anna 2015-11-20 / 7:46 f m

      Tack snälla du för peppen och de fina orden!❤️ Och vet, myrstegen är bäst, kroppen hinner med, såväl som jag! Kram❤️

      Gilla

  5. ibod11 2015-11-21 / 1:01 e m

    Jag gläds med dig och jag tror att jag förstår till viss del. Men du klarar så mycket mer än du tror. Du kanske inte ens tänker på att du håller igång den här bloggen och fingrarna lyder dig. Man kanske kan kalla det för en slags mindfulness när du lägger märke till och njuter av minsta lilla framsteg. Det kommer många sådana framöver.
    Kram ❤

    Gilla

    • Anna 2015-11-23 / 7:50 f m

      Så många kloka, tänkvärda ord! Har inte alls tänkt ur den vinkeln, tack!❤️

      Gilla

  6. Susanna 2015-11-25 / 8:11 e m

    Vilken härlig känsla 💖
    Jag är så oändligt tacksam att jag (mamma) insåg varåt jag var påväg innan jag kraschade totalt. Prövningen nu är ju att hitta tillbaka til livet utan att hamna i samma situation igen. Prioritera om, prioritera bort. Gå ner i arbetstid kanske? Även fast duktig-flicka hjärnan skriker ”men pensionen då? Har du tänkt på pensionen?” Måste ändra på mkt. Och börja bearbeta det som gjort att jag hamnat här…

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s