Enkel biljett

Fick inte till någon promenad idag.  Viljan fanns. Men kroppen vägrade.  Istället låg jag här. I min bubbla. Accepterade. Tillslut. Vila för att läka.

Acceptera är det svåraste. Att tillåta mig fullt ut, att bara ligga här. Av en obeskrivligt stor utmattning. Det är inte jag. Mitt normala jag.  Hon som är driven. Presterar. Levererar. Ställer upp, och fixar. Privat, såväl som professionellt. Allt som oftast glömmer av ordet nej’s existens. Och att dygnet bara har 24 timmar. Allas väg ut ur Ingemannslandet ser olika ut. Det här är min.

Har förstått något nytt. Jag vill inte komma tillbaka till mitt normala jag. Den jag var. Utan till ett nytt, normalt jag. En bättre version. Av mig själv. Annars kommer jag aldrig bli frisk igen. Fullt ut.

Den dagen som jag lämnar Ingemannslandet, blir det med en enkel biljett. Jag vill aldrig hamna här igen. Någonsin. Men fram tills dess. Vila för att läka.

Annonser

14 thoughts on “Enkel biljett

  1. Znogge 2015-11-11 / 8:05 e m

    Jämför inte vad du orkar med ditt gamla jag för den sortens tempo är inte sunt. Försök att fokusera på allt som du klarar i stället. I dag gick det inte men i morgon är en annan dag.

    Gilla

    • Anna 2015-11-13 / 6:21 f m

      Så klokt! ❤️ Ska ta med mig de orden på vägen, tack!❤️

      Gilla

  2. Christina 2015-11-11 / 8:21 e m

    Har läst varenda inlägg med andakt. Har en familjemedlem som är drabbad så känner verkligen igen mig. Du är fantastiskt duktig på att skriva. Ta hand om dig! Hoppas verkligen du mår bättre snart.

    Liked by 1 person

  3. Jeanette 2015-11-11 / 8:56 e m

    Hittade hit via Bloggkommentatorerna och har sträckläst dina inlägg. Känner såååå igen mig i det du skriver även om jag lyckades stanna precis innan väggen. Ett och ett halvt år sedan nu. Än idag blir jag trött av för mycket på fritiden. Tror att det ska ge energi att träffa vänner men är helt slut efteråt. Kommer ihåg den spända kroppen och sömnsvårigheterna. Ta hand om dig och lyssna på kroppen även om det känns främmande och skrämmande ibland! Kommer att följa dig på vägen!

    Gilla

    • Anna 2015-11-13 / 6:28 f m

      Bloggkommentatorerna?!

      Tack för att du delar med dig av din resa, önskar jag hade varit så klok att stanna upp, innan rullgardinen drogs ner. Var på väg i tanken under min semester. Hade sådan ångest för att börja arbeta igen. Var en daglig ångest under mina 6 veckor hemma i somras. Lätt att vara efterklok.

      Gilla

  4. Gemsofmylife 2015-11-11 / 9:27 e m

    Åhh vad jag kände igen mig i ditt inlägg
    Och att vila är enda sättet att fylla på bägaren !!! Grymt bra gjort att lyssna på kroppen och stanna hemma
    Tack för din kommentar hos mig så jag hitta hit ngn som vet vad man är mitt uppe i
    Kram Sanna

    Gilla

    • Anna 2015-11-13 / 6:32 f m

      Tack själv, blev så glad när jag hittade din blogg❤️ Get ett sånt lugn att få läsa om andra som är här. I Ingemannslandet. Man känner sig mindre ensam, på ett konstigt sätt. Kram❤️

      Gilla

  5. Susjos 2015-11-11 / 11:51 e m

    Hej! Tack för kommentar i min blogg!
    Förstår att du har det jobbigt nu, men hoppas du har bra hjälp på vägen! Sköt om dej!!

    Gilla

  6. F. 2015-11-12 / 7:53 f m

    Har läst bakåt ett par inlägg i din blogg och gråter floder. Känner igen mig så väl i dina beskrivningar. De tidiga morgnarna och jobbresorna, den eviga strömmen av mail som väller in, samtalen, smsen, de ständigt brådskande frågorna och omprioriteringarna som måste göras under arbetsdagen, känslan av att liksom aldrig nudda marken för att man ständigt är på väg framåt – uppåt – mot nästa brådskande uppgift. Har inte nuddat väggen ännu men är farligt nära och kommer följa din blogg med spänning.

    Gilla

    • Anna 2015-11-13 / 6:40 f m

      Gör inte samma misstag som jag. Bromsa nu. Gå till läkaren. Där du är nu, var jag i somras. Innan semestern. Tog en extra lång ledighet, för att hinna andas. Varje dag under de 6 veckorna, hade jag ångest för att gå tillbaka. Till kontoret. Vi pratade om det mycket här hemma. Om att sjukskriva mig. Inte gå tillbaka.

      Önskar så att jag hade lyssnat på mig själv. Då hade jag aldrig hamnat här. Aldrig behövt få må så dåligt. De fyra första veckorna låg jag bara och stirrade in i väggen. Att pressa sig själv så hårt, som jag gjort. Som du gör. Nu. Det är inte värt det. Så gå till läkaren. Sjukskriv dig. Du är värd så mycket mer än Ingemannslandet ❤️

      Gilla

  7. Eva Trillian 2015-11-12 / 8:04 f m

    Tack för att du kommenterade hos mig så att jag hittade hit!
    Det är svårt att lära känna sig själv på nytt – men … ja, vad gör man? Man kan ju inte sträva efter att bli den man var – den som brände ut sig. Bra att minnas.
    Du låter klok på ett eftertänksamt vis! Anmäler mig som ny anhängare 😉

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s