De små stunderna

Mitt i det här kaoset, finns de små stunderna. Av kärlek. Små stunder som ger mig så mycket. Min referensram av vad jag orkar är begränsad. Rejält. För stunden. Sedan fem dagar tillbaka lever jag även utan mobil. Nådde en punkt, då dess existens skapade mig mer smärta än nöje. Den är avstängd på obestämd tid. Tills jag orkar.

Just nu orkar jag inte ens försöka hålla skenet uppe. Går inte. När underbara människor sms:ar och frågar hur jag mår, så blir jag bara stressad. Får ångest. Borde börja må bättre. Vill så gärna skriva det. Berätta; -Jag är back! Men det går inte. Och det mår jag dåligt över.

Så ett tag framöver så lever jag i min bubbla. Här. Hemma. Med de som jag älskar mest. De som just nu ger mig de där små stunderna. Av kärlek.

Älskar när sonen kommer hem. Det första han gör, är att ta trapporna upp till mig. Till min bubbla. Krypa ner i dubbelsängen. Ligga nära. Berätta om dagen. Bara finnas. Han är fin. Bästa killen, fylld med så mycket kärlek. Nästan vuxen nu. Trots motgångar i livet, inser jag att vi har format honom bra.

Och dottern. Hennes kramar. Så varma. Hon är fortsatt så liten att hon egentligen inte förstår. Men hon förstår att mamma är sjuk. Att mamma är trött. Att mamma behöver vila. Samtidigt syns inte sjukdomen. Hon ser inte att jag är sjuk. Kuratorn gav oss verktyg att ta till. När det är svårt. För att få henne att förstå att det inte är hennes fel, att mamma inte orkar. Är ledsen. Bara sover.

Och min Någon. Han den bästa. Som ser. Stöttar. Fixar. Som ger mig kärleksfulla ord. Kramar. Kärlek. Tid. Stunder. Små stunder som betyder så mycket, när jag behöver det som mest.

Det är de här små stunderna, som lyfter mig. Får mig att vila mer. Kämpa. Bli mitt normala jag. Igen. Och jag kommer tillbaka. När jag är redo. Tills dess lever jag här i min bubbla. Hemma. Och just nu är det precis vad jag behöver.

Annonser

13 thoughts on “De små stunderna

  1. wiolettan 2015-11-08 / 11:55 f m

    Så fint du skriver om de dina, vackra ord om närhet och hjärtevarma känslor, det berör ska du veta.
    Du är duktig på att uttrycka dig.
    Kram till dig.

    Gilla

    • Anna 2015-11-09 / 9:37 f m

      Tack för dina fina ord❤️

      Gilla

  2. Znogge 2015-11-08 / 3:24 e m

    I vissa situationer orkar man bara med familjen och absolut inget annat. Unna dig att det får ta den tid du behöver.

    Kram

    Gilla

  3. riktliv 2015-11-08 / 3:48 e m

    Vad mysigt med en son som kryper ner och berättar om sin dag. Så mycket kärlek från de närmsta gör gott. Och du gör rätt som stänger av yttervärlden och kryper in i bubblan. 💛

    Gilla

  4. Piedra 2015-11-08 / 4:34 e m

    Tack för att du tittade in på min blogg och kommenterade! Vad vackert du skriver om någonting som jag vet är så svårt. Så bra ändå att du kan gå in i din bubbla. Det skulle jag också behöva, men jag lyckas inte. Kanske för att jag inte kan få någon ro i kroppen, jag vet inte. Jag blev lite nyfiken på vad det var ni fick för verktyg från kuratorn – om du vill berätta alltså. För mina barn är det nog för sent; det är stora nu. Jag hade inga verktyg, och min yngste son har nog lagt på sig alltför mycket skuld till att jag mått så dåligt så länge. Han bröt upp för tre år sedan och flyttade till sin pappa. Det gör ont. Önskar att du kan hitta sådan ro i din bubbla att du så småningom kan börja hitta kraft igen. Kram!

    Gilla

    • Anna 2015-11-09 / 10:06 f m

      Min bubbla är min fristad just nu, är så glad över att jag fått ro i kroppen för att bara kunna vara här❤️ Förstår att det måste göra riktigt ont att sonen har valt att bryta upp, Styrkekram till dig❤️

      Av kuratorn fick vi rådet att vara tydliga och ärliga gällande min utbrändhet gentemot dottern, när det blir för mycket/behöver sova/är ledsen/för höga ljudnivåer så säger jag det, men poängterar samtidigt tydligt att det inte är hennes fel, utan för att mamma har arbetat för mycket. Och att jag kommer bli bra, men för att bli det behöver jag vila massor.

      De dagar jag inte ens orkar närvara alls, fick vi tipset om att bjuda in henne till min bubbla (sängen), och låta henne få se på iPad:en/läsa bok tyst bredvid mig, så att hon ändå känner att jag är med. Det viktiga är att hon inte ska känna någon skuld alls, och känner att jag finns här, även de dagar jag mår som sämst. Försöker dock ha som mål att ha klätt på mig och gå ner, finnas med i samtalen när familjen lagar middagen, och äta med dem varje kväll.

      Vi har även infört en TV-stund med dottern på kvällen, då hon får mysa med både mig och pappa framför Halv Åtta hos mig, innan hon lägger sig.

      Gilla

      • Piedra 2015-11-09 / 11:38 f m

        Det låter som väldigt bra tips! Önskar att jag själv fått dem, när mina barn var mindre. Jag gjorde nog dumt i att försöka låtsas som om allt var bra, men det handlade nog också mycket om att jag inte själv accepterade mitt tillstånd och inte kände att det var okej för mig att vila. Då hade det inte funnits någon som kämpat för mina funktionshindrade barn. Samtidigt var det ju så att det var genom att ta hand om dem 24 timmar om dygnet som jag bränt ut mig. En komplicerad situation. Kram!

        Gilla

  5. Att bara vara jag 2015-11-08 / 8:06 e m

    Tack för ditt besök och kommentarer i mitt blogghem =) Ska absolut läsa igenom inlägg som du har skrivit, så himla viktigt att det här ämnet (psykisk ohälsa) pratas/ skrivs om…. Kram ♥

    Gilla

Lämna gärna en kommentar!❤️

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s